I väntan på

Nu står här packade resväskor bara i väntan på att få slängt i det sista i morgon förmiddag för då bär det av söderut.
Flyget går först på kvällen så vi kör ner i sakta mak men det behöver finnas tid för mej att röra på benen mellan varven. Har funderat fram och tillbaka hur jag ska göra med kryckorna och ännu i morse tänkte jag att jag tar den ena med. Nu slänger vi dem med i bakluckan i alla fall men mina planer är att ha ett knästöd istället. Vi får ändå säkert gå mindre än det var tänkt från början och så hoppas vi på uteserveringar och bra väder så vi har möjlighet att slänga upp mitt ben för vilopauser. Att gå med kryckor är långt ifrån lätt och jag misstänker det uppstår nya skador med de käpparna:)

Vi besökte gammaldagstorg som hastigast i dag och träffade en massa trevligt folk. Jag köpte mej en kruskavel för mina julknäckebröd. Har länge letat i affärer efter dessa kavlar men inte hittat, lyckan var dessto större i dag då. Hittills har jag bankat mina knäckebröd med köttbulten (man får inte vara dum) men nästa gång blir det andra bullar.

Det blir hej så länge från mej nu i några dagar men går allt väl är vi tillbaka onsdag nångång. Ha det så bra tills dess.

Solen kom till slut

Efter att jag legat under filten med stickasockor på fötterna och ändå frusit kom så äntligen solen fram. Gick ut med sockorna fortfarande på och kände hur jag började tina upp.
Resten av dagen har fortsatt med härligt väder och jag är just inkommen efter att ha suttit där ute och ätit godis. Blev faktiskt så sugen att jag tvingade gubben att köra mej till bybutiken för att inhandla diverse sötsaker. Nöden har ingen lag liksom fast jag vet att jag borde hålla mej borta från allt extra nu när jag bara tassar omkring här hemma. Men men.
Har också suttit och skrivit ett litet brev till Erik som blir 18 år på onsdag. Vi är inte hemma då så han ska få brevet på söndag för att öppna på onsdag. Jag gjorde ett liknande åt Patrik också när han blev 18 och bad honom spara det nånstans för att kanske efter många år hitta det och kunna läsa det på nytt. Det är en liten kärleksförklaring från en mamma till sina söner, de bästa jag har här i världen. Det är inte mycket och uppskattas kanske inte nu men om breven sparas kan de vara mycket värdefullare för pojkarna i framtiden.

Nybakat och en kaffe

Eftersom det är höstvibbar i luften och allmänt grått så bestämde jag mej för att baka lite bröd. Det skulle i vanliga fall inte hända på en sommar för värmen i huset är ändå tillräcklig. Men nu har vi ju ingen sommar att tala om så lite värme från ugnen skadar inte. Att sen sätta sej ner med en kaffe och en semla där smöret rinner är inte alls tokigt.
En vecka har nu gått sen det blev ambulansfärd för min del och ibland tänker jag på mina rumskamrater, hur de har det nu. Om hon ska ha blivit redligare hon som hotade med polis och hon den lilla damen Sylvia ligger där i sin säng ännu utan besök. Hur blev det med hon som skulle opereras och aldrig kom tillbaka till rummet och den gamla damen med det långa lockiga gråa håret som pratade finska men som jag hade mest utbyte med, klarade sej hennes knä bra efter krocken. Såna saker. Den sistnämda påminde mej så om en målarvän jag saknat och inte sett sen i höstas och i går på föreläsningen, vem tror ni kommer in om inte hon och jag blev så glad. Så hamnade vi bredvid varandra och under föreläsningen satt jag och lyfte mitt högra ben och "jumppade" lite försiktigt.. Så tittade jag på henne och hon satt också och lyfte sitt högra ben och så tittade vi på varandra och hon gav mej en lätt knuff i sidan och så fnissade vi. Underbara människa.

En målares önskan

Har i dag fått vara med om en riktigt intressant utställning och föreläsning.
Konstnärinnan Birgitta Kärnbo från Sverige har haft ställt ut sina verk i Betanias festsal den här veckan och i dag avslutades den med en föreläsning. Hon berättade om sin barndom som blev fattig i och med att hennes far dog när hon var 4,5 år gammal och om hur hon sålde blyertsteckningar för att få sina första egna kronor och sen förtjänade på att pressa blommor.
I dag är hon känd för sina tavlor som blir till av strandfynd, olika träbitar, kvistar m.m. Hon använder silltunnelock och brädbitar som bakgrund och målar fram ådringarna i träet.
Birgittas hörnsten som hon kallade dikten när det gäller skapandet finns i dikten En målares önskan av Karin Boye.

Jag ville måla en ringa grand
av slitnaste vardag nött och grått
men genomlyst av den eld som förmått
all världen att springa ur Skaparens hand
jag ville visa hur det vi försmå
är heligt och ljuvt och Andens skrud
jag ville måla en träslev så
- att människorna anade GUD

En plats i solen

Sent inlägg i kväll men det har varit strul med att få in bilder och ett inlägg utan bild vill jag helst inte göra. Tycker många gånger att en vacker bild är halva inlägget. Dagens är några Schersminkvistar i en gammal medicinflaska. De var vackra där på terassbordet, allt tills de blåste omkull och vissnade.

Varm och skön dag här bakom huset och jag har latat mej i en solstol hela eftermiddagen. Fömiddagen gick åt till småsysslor här inne och det är så frustrerande att allt går mycket långsammare nu. Tänker hela tiden hur jag går står osv. Det blir bättre men jag har ingen tålamod så lite grinig blir jag allt, semester som jag har.
Så när en Kokkolatripp kom på fråga var jag inte sen att haka på. Slängde kryckorna i bakluckan och så bar det av. Men att släpa omkring med de käpparna tar mer energi än de underlättar misstänker jag, ändå känns det tryggare att ha dem med.
Zeb hade storfrämmande i form av en igelkotte i natt så få nu se hur denna natt blir. Vi var så rädda att Zeb hade skadat honom för igelkotten förde ett fasligt liv som jag aldrig trott skulle komma ur en så liten varelse. Men efter en lång väntan i köksfönstret såg jag hur den lilla bollen sträckte på sej och vandrade vidare mot tryggare platser. Kan tänkas att han bara var arg och uppjagad. Zeb däremot var så ivrig att han inte visste till sej.

En riktig semesterdag

Det lilla besök vi tänkte göra vid "Göukkbacka" i dag slutade med att halva dagen gått före vi kom oss hem igen. Gubbarna jobbade på ett biltak och mamma och jag lapade sol och bläddrade i tidningar och flyttade våra stolar vartefter solen färdades.
Bäst hade ändå jag som bara fick sitta och bli bjuden på både mat och kaffe. Ibland är det inte så dumt att vara knöcklig i benen.
Men jag tog mej an myrornas motorväg och lokaliserade varifrån de kom och vart de var på väg och det med stor inlevelse så nån nytta har jag väl ändå gjort. Det bästa var väl ändå att vi fick bokat hotellrum för "The big happening in september" Nu är det ett helt nytt hotell och en helt ny arena som gäller så få nu se om vi klarar detta. Men jag har en sjuhelsikes orienteringsförmåga och mamma är slängd på det andra inhemska språket så ei ongelma där inte. Största problemet ligger i att hitta ett Alepa i centrum, enda butiken vi besöker när vi är till huvudstaden.
Annars ryktas det hejvilt att en meteorit landat i vår vackra bygd i dag. Här hos oss hade de hört smällen men jag satt hos frissan helt ovetandes. Troligtvis kommer turister att invadera byn så fort platsen är lokaliserad. Får nog ta tag i mina funderingar om en hamburgerrestaurang vid åbroarna på allvar nu. Kan ju bli riktigt livligt i framtiden.

Snygga benbilder

Eftersom min vardag just nu kretsar runt mitt knä kommer det bilder på det också.
I brist på annat tog jag kort med kameran på fredagkväll när ännu inget var gjort. Så här låg jag natten lång utan att röra det för jag hade fått en superdyna och kuddar på plats som höll benet i "rätt läge".

Efter operationen var jag lindat hela vägen från tårna upp. Nog måste ni väl hålla med mej om att sjukhuskläder är i det sexigaste laget eller hur? De här måste ju härstamma från Noas tid eller så från 80 talet. Hur många gånger ska det inte ha pissats och skitits i de byxorna, jag bara undrar.
Att ligga med såna kläder på sej tar nog bort det sista av värdighet man har kvar efter att ha pissat liggandes i ambulans och legat med rumpan i vädret på operationsbordet.
Nån med för mycket pengar vill jag vädja till nu. Skänk en slant till förmån för bättre kläder på sjukhus, man blir inte friskare i mönster och färger i en salig röra.

Efter mitt efterlängtade duschbesök vädrades mina stygn torra. Ser rätt bra ut och blir inte stora märken kvar efteråt.

Har i dag hämtat kryckor för att avlasta vid längre rundor. Knät är nog rejält svullet men så är det inte lindat längre heller. Har ju då också bra ursäkt att lägga mej ner med benet upp ett par gånger om dagen.