Krismotiv

Vojsejja va skönt att ha över skolhelgen.
Jag har haft dåliga vibbar hela veckan om att det inte kommer att bli bra i helgen. Och det har ingenting med vår lärare att göra för hon har varit fantastisk i att lära, förklara och samtidigt behålla både lugnet och förståndet med en skock hysteriska fruntimmer.
Nej jag bara hade så svårt att komma på nåt inspirerande motiv, och det blev inte bättre hur jag än funderade och tittade på bilder.
Men så tänkte jag att jag satsar på den där fotokopieringen på fredagkväll. Ni kanske minns att jag skrev om ett foto på Zeb som jag tryckt på tryckpapper och som blev misslyckat och att jag skulle göra ett nytt försök denna helg. Hade laddat upp med tre fotokopior. Alla misslyckades. Jag fick inte grafikfärgen att fastna ordentligt på pappret och ingen annan som försökte för den delen.
I dag hade vår lärare fixat med tryckpressen och satt mera tyngd på men det hjälpte inte mej som hade bränt mina foton redan första kvällen.
Men som jag sa när vi samlades i en bil i morse vi tre kvinnfolk som samkör, jag har alltid ett krismotiv som jag tar till när inspirationen lyser med sin frånvaro. Ugglan.
Så jag karvade till med gott mod redan från morgon, blandade färger, gnuggade och putsade och så fick jag till ett uggletryck. Som förvisso hade små defekter (eller stora) som jag försökte råda bot på med att ta till blå penna och fixa vissa konturer som blivit för ljusa och rispade fram lite vitt papper där jag helst hade sett att det skulle lämnat vita fält. När det kommer till konst är alla medel tillåtna.
Jag och min studiekompis tog extra lång lunch och for på stan. Dels för att få frisk luft och dels för att komma bort från sorlet och vädra våra tankar. Jag hämtade söndagsdonitsar åt mina karlar från Arnolds och köpte tre stycken tumstockar från Clas Ohlsons bara för att jag kan.
Hysteriskt kvinnfolk, grafikångor att bli hög på, pissande mansfolk med toalettdörren öppen och vinterskor med hål i. Det är min helg i ett nötskal hittills.

Back in buisness

Så var jag tillbaks i arbete.
Jag är inte i skick men i nuläget blir jag inte bättre hemma heller.
I kväll ställer jag mej redo för skolhelg. Packar material och grejer. Funderar på vad mat jag ska ta med mej. Det är nästan det viktigaste för att hålla lågan vid liv. Bäst att fixa det mesta i kväll så hinner jag slänga mej en stund före det bär i väg i morgon.
Ska jag vara riktigt ärlig så är jag inte riktigt pepp för skolhelg. Det är fortsättning på förra månadens och det blir fotoprint och pvc tryck. Och jag är så nollställd vad kommer till inspiration. Det är det värsta när man äntligen slänger sej ner vid arbetsbänken och sitter och stirrar som en nolla framför sej. Hoppas ändå på att någonstans ska jag dra fram nåt vettigt att arbeta med. Ser ändå fram emot att träffa kollegorna för vissa är det väldigt länge sen jag sett till.
När hunden skulle rastas i kväll och det stod rök ur munnen och immade på glasögonen och kylan slapp in överallt fick jag plötsligt för mej att det ska till en elefant bara jag kommer in.
Smågullig konst på några minuter.

Kall februari tisdag

Vaknade till en kall morgon.
En fördel med att vara hemma en sån dag är självfallet att få ha in Zeb så mycket som han själv önskar. Visst tycker han också om köld och står ibland vid ytterdörren och vill ut och kan ligga ute enkelt i ett par tre timmar ungefär. Men han är mera innehund trots sin päls.
Så fick jag göra upp brasa i spisen och det är ju så rogivande att sitta med sitt morgonkaffe och stirra in i lågorna.
På eftermiddagen blev det mänskligare temperaturmässigt så då for vi på en kort promenad Zeb och jag. Solen sken och man kan faktiskt känna hur den redan värmer.Jag är så konstigt trött i ryggen nu så efter en tur är det nästan bäst att ligga ner en stund så musklerna får slappna av.
Från arbetshälsovården hämtade jag remissen för fysioterapi eftersom jag ska börja morgondagen med ett fyss besök. Det ska bli skönt att få sej knådad.

Dålig start på veckan

Efter ett mycket trevligt veckoslut med Tammerforsresa på lördag och firandet av svärfars 70 års dag i går med mat och tårta på Uffes i Purmo, blev starten på nya veckan mindre rolig.
Jag har ju mina konstiga krämpor som vi nu, läkare och jag försökt komma nån vart med, med uteslutningsmetoden. Magkatarr och astma lägger vi nu på hyllan och koncentrerar oss på ryggen i stället. Jag hade riktigt ordentliga besvär i natt som höll mej vaken, svårt med andningen och nu känner jag hur sjuk och låst jag är mellan skulderbladen. Redan om jag lägger mej ner och har en huva på hupparin så gör det ont. Så nu är det att ta det lite lugnare några dagar och på onsdag så får jag fysikalisk hjälp. Där ligger mitt hopp nu.
I dag kunde jag åtminstone glädjas över solen och att jag hade möjlighet att ta en liten promenad med Zeb och på samma gång tanka lite D vitamin.
I går kväll skissade jag hastigt till en bild som jag sedan färglade med akvarell och det gav mersmak för akvarellen. Kanske just för att senaste akrylbörjan sket sej så totalt att jag tappat gnistan för stunden. Tur att man har flera valmöjligheter.

Beredd på det mesta

Här i huset ska man vara beredd på det mesta.
Drog mej länge under täcket på lördagsmorgon efter att ha känt mej smått slutkörd efter veckan. Sen sitter vi vid köksbordet i all sköns ro och dricker morgonkaffet. Plötsligt säger gubben "om man sku fa ti Tammerfors på hocki i da...
Sama he säger jag, ja kombär me. Smått förvånad ser han på mej och så är det bestämt.
Nu blir det bråttom. Två timmar tills tåget far och biljetter ska bokas och resesällskap efterlyses. Mamma och Hasse är inte sen att haka på.

Två timmar på tåg och så stiger vi av i Tammerfors.
Hungern gör sej påmind och vi travar iväg mot Finlaysons gamla fabriksbyggnader och restaurang Plevna. Där blir det köttbullar och pepparbroiler och deras eget bryggda öl.
Vi rullar ut igen mätta och belåtna i ett småslaskigt väder och tar oss till Stockmanns för att fixa hockeybiljetter och allmänt fördriva lite tid.

Småningom hoppar vi på buss ut till Hakametsä ishall ihopfösta som boskapsdjur.
Fast jag inte hejar eller är särskilt intresserad av varken Sport eller Tappara så blir man nog lite när man är på plats och ställe. När Sport gjorde mål brölade mamma och jag i kapp och några Tappara fan tittade sketet på oss. Sorgligt nog kunde vi inte se hela matchen för att säkert hinna in till järnvägsstationen och vårt tåg, men vi följde med på nätet och kunde glädjas åt att "vårt" Sport vann på straffar.
22.00 hoppade vi av tåget i Bennäs igen. Så kan en lördag se ut hos oss. Alldeles oplanerad och ogenomtänkt. Men livet är för kort för att slösas bort och vi fick en innehållsrik lördag.

Fredagsgott

Tänka sej, det blev fredag också den här veckan. Det skulle man inte trott i måndags.
Nåväl, har man inte de roligaste arbetsuppgifter så har jag åtminstone de roligaste arbetskamrater.
Under dagens pauser fick vi nog lös "råskvädri" och vid dagens slut låg jag med en annan böjd över varsin trälåda torkandes hysteriska skrattårar. Just detta med att skratta tar jag som en självklarhet i detta smågalna gäng, och blev att fundera när en bekant till mej sa att hon försöker få till ett skratt varje dag, om så med hjälp av roliga youtube klipp. Så olika kan det vara.
Och nu tar vi fredagskväll här i huset. Jag med min bok som kom på posten här om dagen. He´de Frieds bok Skärvor av ett liv där hon skriver om hur hon som judisk fånge överlevde koncentrationlägren. I samma bokpaket fanns också Helgas dagbok som skildrar samma livsöde.
Så har jag gjort mitt fredagsgodis i form av raw bollar. Supergott och ett hälsosammare alternativ.
Dessa innehåller morot, dadlar, havregryn, kokosolja, en skvätt citron och kardemumma.
Mums på det!

Ny månad

Men äntligen blev det februari.
Januari har känts så mörk och rutten, ingen vinter alls. Och bara jobb och jobb, som om man inte såg någon ände på det.
Redan februari känns bättre på nåt vis då ljuset återvänder och man kan få småsprittande vårkänslor i kroppen. Fast det nog är ett tag till dess ännu. Drömma sej bort är tillåtet i alla fall.
Här hemma händer inte så mycket, jag blåser i peff mätare och antecknar. Tre blåsningar utan medicin och tre blåsningar med medicin. Jag har diagnosen klar och vet inte om jag ids hålla på en vecka. Jag har inte astma. Bra så långt.
Blir ändå påmind om hur dålig jag brukar bli om vårarna med pollenallergin. Det är nåt som blir värre ju äldre jag blir. Den snuvan kan det stadigaste fruntimret duka under med.
Men ännu är det bara februari och jag lägger mycket hopp till denna månad.