De tusen tornens stad

Så kom vi oss än en gång till De tusen tornens stad,Prag.
Som ett litet ivrigt barn såg jag flera torn som jag kände igen strax när vi klev av spårvagnen.
Lite vilsekommen var jag tills jag fick på klart att vi denna gång bodde på andra sidan Moldau än förra gången.

En verklig lycka att få gå än en gång på den vackra Karlsbron, bland människor från alla världens håll, försäljare och musikanter. Och framför allt den fina utsikten.

Hotell Kampa bodde vi på, inklämd i en gränd med en fallfärdigt ruckel mitt emot. Men det är enda hotellet jag bott på som jag med glädje skulle återvända till.

Hotellreceptionen är nåt alldeles extra.

Att gå i dessa trappor var ett sant nöje.

Här intog vi våra frukostar till levande musik och en kock som stekte våra plättar.

Första kvällen kändes alldeles speciell.
Efter en tröttsam resedag var det så skönt att komma ut i den ljumma kvällen.

Här på restaurang U Patronas uteservering åt vi två kvällar i rad. God billig mat med bra service, och en måne som var med och lyste upp. Lugnt och behagligt fastän massa folk var i farten ännu sent på kvällarna. Inga högljudda skränande människor som man råkar ut för här hemma.

Första kvällen var det nästan svårt att slita sej från bron, hur trötta vi än var.

Medan mörkret föll vandrade vi tillbaka mot hotellet bland spelande syrsor, ljudet från vattnet och förundrades över hur varmt det faktiskt var.

Dags att packa

Det har varit en hektiskt dag.
Vi reser i morgon och det känns som om jag borde få världen färdig innan kvällen. Försöker göra en lätt packning, medan tankarna är på tusen andra ställen. Det är hundens medicinering som ska funka, vattning i växthuset och de övriga blommorna. Redan det kan bli knepigt för hemma folket.
Så är det sjuklingar vart än man vänder nosen och det är inte roligt att resa ifrån. Men lite vi kan göra åt den saken ändå här hemma. Vi är lätt invalidiserade också gubben och jag, bland annat har jag "feil i eitta reve" och är halt och fördärvad. Men vi tar det som det blir helt enkelt. Hoppas och tror det blir en bra och rolig resa.
Detta betyder att bloggen troligtvis ligger lågt några dagar men den av er som vill följa med till vackra Prag kan följa mej på Instagram. Där heter jag nettisod. Facebook lär väl också få sitt.
Ha det gott vänner i sommarvärmen.

Sommardagar

Alltså dessa sommardagar, de flyter ihop.
Ingen koll på dag och ingen koll på tid och det är så skönt. Annars går vi efter klockan konstant och den ringer när vi ska upp och den ringer när vi ska börja arbeta, den ringer när vi ska på kaffe och när vi ska arbeta igen och ... ja så ungefär. Riktigt tröttsamt.
Minirosen jag fick till morsdag av storebror har verkligen växt till sej. Räknade i dag att den har 27 rosenknoppar som bäst.

Åska och skyfall, sol och värme har vi haft i dag. Allt på en gång. Jag stod i hällregnet och grillade kött och ost och varje gång det ljungade så drog jag mej under tak i väntan på knallen.
Men mot kvällen fick vi en alldeles underbar sommar.
Jag har har gjort jordgubbssylt på 5kg jordgubbar, rabarbersaft som ska stå över natten. Gått med dammvippa i växthuset och sopat ner döda småflugor (väldigt lite av flugor i år) Bjudit in gubben på ett läskande glas vitt vin i min gröna oas, och njutit en extra liten stund.
Återstår egentligen bara att ta Zeb på en kvällspromenad nu när senkvällen känns svalare.

Tomatodling

Har upptäckt en konstig sak i mitt växthus.
En helt vanlig? tomat med en hårig "utväxt" Har faktiskt inte sett liknande exemplar tidigare och nu är det intressant att se hur utvecklingen fortskrider.
Min väninnekväll i går blev en härlig historia. Sex timmar i sträck åt vi gott och pratade om allt möjligt och omöjligt. På våra träffar spelar åldersskillnaden ingen roll och vi har hållit ihop i snart tjugo  år då vi träffades genom arbetet. Så värdefull vänskap.
Den här dagen har mest gått ut på att följa med händelserna från Turkiet och Nice, så oerhört tragiskt.
Tvättat lite kläder, rensat hundhår ur dammsugarfiltret och jagat en bortsprungen tröja. Allt har dock löst sej.
Så småningom får vi börja tänka på kvällens födelsedagsfest. Som vanligt vet jag inte vilken klänning jag ska ta, är ju inte direkt härlig sommarvärme där ute. Troligtvis löser det sej också.

Åsså fredag

Det finns växter man bara går förbi och sen finns det växter man måste stanna till vid en stund och titta lite närmare på. Rödkvannen är en sådan hos oss.
Fick litet början i fjol och som med det mesta så trodde jag inte den skulle överleva vintern, men den rackarn tog sej ordentligt trots att den fick en köldknäpp som heter duga i våras. Ett härligt växtsätt har den.
I dag fredagen till ära har jag fått tvättat fönstren på utsidan av huset. Det har legat över mej alltsedan den våldsamma storm vi hade när det mest möjliga och omöjliga klibbade fast i rutorna. Nå nu är det gjort i alla fall och jag är en repa mer i benet efter att trappstegen inte höll för min lätta lekamen utan brakade i två delar och jag förstås uppefter spikar.
Har suttit med farmor och druckit kaffe vid hennes utebord efter att jag gjort upp en ny sticksöm åt henne. Har sökt med ljus och lykta efter det rätta garnet för hennes blindhet och trodde jag funnit det men kunde konstatera att inte ännu riktigt men ganska nära. Hon stickade några maskor och tyckte ändå det gick relativt bra, så hoppas nu att hon får lite tid av sej med garnet.
Nu har jag en helkväll framför mej, med en ljuvlig kvinna som har bjudit mej hem till sitt ikväll på mat och kvalitetstid. Härligt, jag säger bara det!

Wherever I lay my hat

Har länge och väl funderat på att få våra hattar synliga.
De har legat gömda i ett klädskåp och det är lite synd tycker jag. Så jag kom på ett billigt sätt att få dem att hänga framme, tillika som en del av inredningen.
Den översta hade jag på mej vid fornstugan för några år sen när jag sålde tavlor och så har den figurerat på en massa solnedgångsbilder från Vexala.
Filthatten är gubbens, inköpt i Salzburg och en hel massa pins från olika ställen pryder den nu.
Nästa i tur är den nyaste, inköpt för knappa veckan sen. Den ska med till Prag där jag tänkt köra lite Brigitte Bardot stil med solbrillor och läppstift. Josåatt.
Sist men inte minst, Cohenhatten. Var min trogne huvudbonad under sista Cohen konserten där på tredje raden på Sonerastadion i Helsingfors. The magic evening. Åh...
Så visst ska hattar med historia få vara framme.

Efter regn

Naturen alltså, den är underbar.
Ger både hopp och tröst på nåt vis. Ibland behövs regnbågen i våra liv, som ett tecken på att allt ordnar sej. Till slut.