De tusen tornens stad

Så kom vi oss än en gång till De tusen tornens stad,Prag.
Som ett litet ivrigt barn såg jag flera torn som jag kände igen strax när vi klev av spårvagnen.
Lite vilsekommen var jag tills jag fick på klart att vi denna gång bodde på andra sidan Moldau än förra gången.

En verklig lycka att få gå än en gång på den vackra Karlsbron, bland människor från alla världens håll, försäljare och musikanter. Och framför allt den fina utsikten.

Hotell Kampa bodde vi på, inklämd i en gränd med en fallfärdigt ruckel mitt emot. Men det är enda hotellet jag bott på som jag med glädje skulle återvända till.

Hotellreceptionen är nåt alldeles extra.

Att gå i dessa trappor var ett sant nöje.

Här intog vi våra frukostar till levande musik och en kock som stekte våra plättar.

Första kvällen kändes alldeles speciell.
Efter en tröttsam resedag var det så skönt att komma ut i den ljumma kvällen.

Här på restaurang U Patronas uteservering åt vi två kvällar i rad. God billig mat med bra service, och en måne som var med och lyste upp. Lugnt och behagligt fastän massa folk var i farten ännu sent på kvällarna. Inga högljudda skränande människor som man råkar ut för här hemma.

Första kvällen var det nästan svårt att slita sej från bron, hur trötta vi än var.

Medan mörkret föll vandrade vi tillbaka mot hotellet bland spelande syrsor, ljudet från vattnet och förundrades över hur varmt det faktiskt var.