Klockan visar redan nästan läggdags för mej och ute smyger kvällssolens strålar längs marken här utanför köksfönstret och framhäver vitsippornas vackra blommor. De yngre björkarnas stammar tävlar om blickfånget tillsammans med sipporna. Det skira gröna är alldeles underbart och äntligen finns det en gnutta värme i luften.
Det tragiska är att tiden inte räcker till för att njuta och på ett sätt känns det som om man missar mycket när både sömn och arbete går före den njutbara fritiden.
Glädjande är att så mycket sticker upp ur jorden. Det mesta verkar ha klarat sej utom klätterrosen som inte ser pigg och kry ut, men den var mest stickig så det är helt okej. Nysroten på bild har kommit upp på tre ställen och förökat sej duktigt, så tacksam över börjanen som kom från andra sidan landsvägen.
En som inte har huvudet på skaft dessa dagar. Kan en hund bli vårtokig? Om inte så har vi första exemplaret hos oss.
Vi har köpt en metallbåge till uterummet och jag har fixat till små bänkar intill. På ena sidan ska en humle förhoppningsvis söka sej uppåt och taklökar sprida sej. På andra sidan har jag grävt ner ett par funkior. Jag prackar på med material som finns här hemma och det blir därefter men hellre lite skevt och konstigt en pråligt och strikt, vi bor ju på landet ändå. Jag håller på att fylla igen Bonzos försök att nå Kina medan jag själv gräver upp ett och annat och lämna stora gap efter mej så plus minus noll på det kontot.
Kors, han sitter ett ögonblick som hundar brukar göra! Gullig gullig men så besvärlig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar