Det är som om så mycket hänt de senaste 48 timmarna. Söndag kväll var hockey kväll och så nervöst att det var mera skadligt än hälsosamt.
Jag fick gå ut emellan och fota efter regnet. Men de tappra Lejonen kirrade matchen till slut och kunde titulera sej världsmästare, än en gång får jag väl tillägga. Själva satt vi utpumpade efter känslor av ren förtvivlan och euforisk glädje. Hur blir man så knasig?
Men visst var måndagsmorgon så skön när dimman lättade och den blåvita flaggan vajade i vinden.
Häggmispeln slog ut i blom...
... och nyckelpigan gjorde sitt arbete på Zebs björk.
Resten av dagen innehöll glädje, bärande, glädje, kånkande, glädje och flyttlass efter flyttlass. Nu är Patrik och Lotta stationerade i sitt nya hem och än en gång har jag fått förstå att allt har en mening. Allt blir så otroligt bra till slut. De har nu fått ett vackert hem och en underbart blommande trädgård och hjärtat snörps ihop en aning av bara tanken. Fy fasen så glad jag är för deras skull.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar