Men så glad jag blir av det varma härliga vädret. Shorts åker på varenda dag jag kommer hem och jag försöker njuta av vila och donar på i trädgården mellan varven. I går kväll var det så fint på hundlänken när solen silade sina strålar genom ett ljusgrönt sirligt bladverk. Men Bonzo och jag kom på kant med varandra och i morse bottnade känslan ännu mer när jag såg att en fästing tagit fast riktigt invid ena ögat och det inte finns en chans att vi ska kunna ta bort den utan att skada ögat. Fick kontakt med veterinären som menade att bästa skulle vara att låta den växa tills den ramlar av eller vi kan få tag i den och vrida runt. Än så länge är han inte särskilt brydd av den men jag lider desto mer. Såna där äckliga saker vill man ju få bort så fort som möjligt. Nu får vi se tiden an.
Har äntligen planterat Vingbenvedsbusken då jag velat med var jag ville ha den. Nu hoppas jag på en fin buske med rött bladverk till hösten.
Gläds åt kiwin som klättrar uppåt uppåt trots att det grävs hundgropar runt o den med jämna mellanrum. I fjol hade den till och med ett par frukt och som den nu verkar trivas kanske det blir fler i sommar.
På tal om blommor så har jag redan den finaste, rakt i planteringen av vildgräs och odlad sådan.
Bonzo min vän, ibland är vi så i okärlek men när jag fångar dej så här på bild rinner mitt hjärta ut över alla kanter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar