Vilken grå och regnig morgon vi vaknade till. Tände ett doftljus för att få lite blommig sommardoft men det kändes ändå väldigt höstligt. Fast jag vet att regnet är så nödvändigt och allt tycks en aning grönare efteråt.
I dag har det gått två år sedan Zeb gick över till andra sidan. Konstigt ändå hur våra lapphundar flyter ihop trots att de var och är två helt olika individer. Enda de har gemensamt är rasen och pälsen och förstås att de är högt älskade båda två av oss. Tack vare Bonzos nyfikenhet och energi hinner jag inte sakna så mycket, men det är klart att stunder finns. Som i dag när jag läste bloggen för två år tillbaka, då vred nån om kniven i bröstet rejält. Vår vackra stolta första lapphund.
Hej och hå, jag bakade en kryddkaka ur mormors Martha kokbok. Fast det borde jag inte gjort, har dessvärre gått och nallat på den vid flera tillfällen i dag.
Solen kom fram till slut och själv vågade jag mej ut. Nu börjar lärkträdet vara i sitt moment där det är som allra vackrast. Ljus grönt med så mycket detaljer att titta på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar