Måndag

En trist måndag med kallt om ryggen och ännu mera kuvert utdelning.
Typ lika trist här hemma med noll inspiration. Försökte pigga upp med lite hot chocolate och åtminstone kändes det bra för en stund. Vilken tur att vi har en lite tripp att se framemot till helgen. Det behövs tydligen lite morötter med jämna mellanrum för att fixa vardagen.
Gubben leker bonde och så är det kvällskift för somliga och andra sitter och ritar möbler på datorn. Så här är verkligt tyst och ödsligt med endast Zeb vid mina fötter.
Hittade en gammal spotyfi lista med Petula Clark som jag lyssnar på. Låtar hon gav ut 2013 och ännu med en röst som låter ung och oförstörd. Vilka pärlor det finns i musikvärlden.
Eftersom jag inte har ord att sätta i kväll får ni gärna lyssna på en vacker låt med Petula REFLECTIONS

Söndag

I går hämtade jag hem tavlorna som inte kom med till årsutställningen.
Det betydde att jag fick mej en ny tavla på väggen som jag ramat in till gallringen. Glad att jag nu kan glädjas åt den här hemma i stället. Det för i sin tur med sej att ännu en tavla sällar sej till garderoben men tillika har jag ju möjlighet att fritt byta vartefter jag känner för det.
Mamma och Hasse har dragit hem husvagnen för vintern och i gårkväll lekte vi campare där hemma på gårdsplanen. Blir ju mysigt nu när mörka kvällar kan lysas upp med små mysbelysningar. Klockan var rätt mycket när vi kom hem men ingen var trött så vi bestämde oss för att se en ny Wallander film som bandats där ännu på småtimmarna. Gillar skarpt Wallanderfilmerna och Krister som spelar huvudrollen. Han är en småsluskig typ och spelar rollen väl.
Vaknade till en solig söndag med kalas i granngården på tapeten. Så har vi städat undan lite till inför vintern fast det just nu känns långt till snö. Ändå kan vi ha den här när som helst.
Jag som har en gnagande förkylningskänsla varje morgon kör hårt med solhattsdroppar. När jag i dag gjorde mat så var det med vitlöksbitar i näsborrarna. Det gör susen ska ni veta. Att gå omkring med hushållspapper utstickande ur näsan är en riktig hit.
Måste annars säga att jag i dag gjorde den godaste maten, ja, kanske under hela min tid som den som står vid spisen varje dag tid. Enkelt men gudagott och alla var ense om att det var smaskens. Tog två älgköttsbitar ur frysen ( en tacksamhetens tanke till svärs) redan i går. I dag stoppade jag dem i grytan tillsammans med en burk öl, en flaska soja, lagerblad och pepparkorn. Fyllde på med vatten tills köttet täcktes. Kokade en och en halv timme ca. Gjorde potatisklyftor av vanlig potatis och batat, olja och grillkrydda till. Av skyn som blev kvar från köttet blandade jag i lite grädde och hettade upp. Till mej själv för att ingen annan fattat galoppen gjorde jag pesto av spenat, olja, salt, solrosfrön och vitlök, massor av vitlök, allt för att hållas frisk.  Det blev fantastiskt. Köttet smälte i munnen och den salta gräddiga såsen gjorde sitt. Inte ens restaurangmat hade slagit det. Masterchef, det är jag det.

Vi två

En bild av allra finaste farmor.
Hälsade på i dag och hon var i färd med att klä på sej utekläderna för sin dagliga promenad. Så jag gjorde henne sällskap ett par varv och vi pratade om vad som hänt sedan vi sågs senast. Hejade på grannar som var ute här och där och fick bland annat höra spelmansmusik från en lägenhet.
Bryggde oss kaffe när vi kom in tillbaka och satt och pratade bort ännu en timme.  Vi trivs ihop och hon är den mest varma och roligaste människa jag känner. Vi två. En värdefull eftermiddag för oss båda.

Vaknar till en grå morgon

Vaknar upp till en grå men ljummen morgon.
Sovit som en stock och känner mej utvilad. En konstig känsla i hals och näsa gör att jag misstänker nåt är på gång igen. Försökte krama det sista ur solhattsflaskan och extra mycket blåbär på yoghurten har jag nu just gjort vad jag kan. Måste få hem lite mera medikament senare i dag. Verkar som om jag nu är mottaglig för det mesta. Riktigt opasslig för en som snart ska ut och resa.
Nåja få nu se. Gårkvällen bjöd dessvärre inte på nån Skavlan (måste börja läsa tvbladet bättre) men i stället såg vi filmen Hur många kramar finns det i världen och den lämnade mej med både skratt och en varm känsla efteråt.
Långsamt vaknar dagen till liv och jag har druckit kaffe och läst om vår fina torsdagskväll i Öt.
Få se vad denna dag för med sej.

Som en bortglömd stubbe

Fredag.
I går var det partystämning och i dag är jag mer som en grå stubbe. Känner mej allmänt melankolisk och inåtvänd men det går över. Tror det är vädret som spelar mej ett spratt eller nåt jag läst eller inte läst eller läst mellan raderna, jag det kan vara en himla massa.
Men nu ska jag ta mej i kragen. Från köket kommer ljuvlig kaffedoft, kvällen är ung och det kommer bli lugn och ro med Winnerbäck i öronen och en Skavlan senare. Blir knappast nån Desmond men det finns ju en och annan till som kan vara riktigt bra.
Vill lämna er med den låt som etsade sej fast i går kväll och inte vill släppa greppet. Lars Winnerbäck och Hosianna

Ingen vanlig kväll

I kväll fick gubben njuta av födelsedagspresenten jag gav honom för fyra månader sen.
Biljetter till Lars Winnerbäcks konsert i Schaumansalen.
Knappt att han hade nån koll på hans musik men jag garanterade att det skulle bli en bra kväll.

Fast jag var ute i sista minuten med beställning av biljetter och vi fick extra insatta platser så visade det sej att de raderna var längst fram och vi kom att sitta på andra rad. Perfekt, men inte hjälper det mycket åt bildkvaliten när man bara har mobilen till hands och det är både mörkt och rökigt.
Men vilken kväll det blev. Så mycket bättre än jag trott och nu sitter jag här igen och är allt salig. Borde gå och lägga mej men vem kan sova när hans sånger ljuder i öronen, mjuka och behagliga med tänkvärda texter. Tror även Lars var hänförd över publiken för han sa att hit kommer han igen. Det blev stående ovationer och vi fick in honom två extra gånger.

Denna vackra kvinna som han hade med sej, Anna tror jag att hon hette. Vacker som en dag, sjöng som en älva och hanterade flera instrument och samtidigt dessutom.
En kväll att minnas.

Så gick det

Oktober.
Första morgonen med ordentliga minusgrader och sonen som är utan biltak fick skrapa rutorna. Det är en viss rangordning som råder när det gäller bilplatserna. Far i huset har sin (eller vår, jag använder den faktiskt jag också) i garaget så den är isfri och lagom varm om mornarna. Äldsta sonen tog hand om biltaket och stackars lillebror blev utan.

Men framåt dagen blev det varmare och solen glittrade så vackert mellan lövfattiga träd och buskar.
Fast nätterna nu blir kallare kan vi ännu få fantastiskt vackra dagar. Klematisen den gör sej riktigt fin i trädgården ännu.

Inte en endaste tavla fick jag med den här gången och visst är jag besviken, vore väl konstigt annars. Hade jag nu räknat med det hade jag aldrig lämnat in. Men jag var långt ifrån ensam. 60 verk kom med och lika många fick inte plats. Plötsligt blev jag riktigt likgiltig till vernissagen och vill bara få hem mina tavlor därifrån snabbt. Få nu se hur det blir på lördag, går lika bra att se utställningen en helt annan dag för den ska jag naturligtvis se i sin helhet. Men det hade varit så roligt att vara en av de utvalda.
Pratade just med farmor i telefon eftersom jag känner att jag inte orkar ta mej dit just nu fast jag nästan hade tänkt så. Kanske lika så bra för hon var trött i kväll och misstänkte att en förkylning är på kommande. Lovade att hälsa på i helgen i stället. Stiger man upp före fem på morgon så är det svårt att ta sej i kragen när kvällen kommer. Det gör istället att man går med dåligt samvete och har den där känslan att jag borde, jag borde. Men tillika är farmor väldigt förstående. Hon har varit fabriksarbetare själv så hon vet vad det går för.
Ska göra det lätt för mej i kväll och sätta mej med block och tusch och dra lite streck. Bara för att jag vet att jag kan.