Det finns inga dåliga kläder...

...endast idioter som ger sej ut i detta väder.
Men vi gjorde våra kilometrar i alla fall Zeb och jag. Snön piskade ögonen och jag använde mest ett öga i gången.
Här förut i kväll började jag så smått på med en beställningsakvarell men fortsättningen måste jag sova på.
Så istället rensade jag en av de proppfulla hyllorna i ett skåp som innehåller papper papper och åter papper. En himla massa skolmaterial och nakna karlar. Ja tecknade alltså.
Måste riktigt tänka till vad som lönar sej att spara och vad ska slängas. Karlarna på ca 30 stycken åkte i roskisen. Finns åtminstone dubbelt mer av dem i en annan hylla.
På tal om karlar så kommer Ernst i rutan i kväll. En början på julmyset utan Ernst börjar kännas omöjligt eller hur! ;)

Finland 100 år!

I dag flaggas det i landet. Vi drar vårt strå till stacken med att tända blåvita ljus och äta Fazers choklad. Jag har för allra första gången tittat på hela den gamla Okänd soldat efter att ha varit på bio och sett den nya.
En ny julgransfot har jag beställt så bara vi får tag i en passande gran då sen så är det kirrat.
Här ska gräddas våfflor nu och till dem ska jag röra ihop nån salt röra.
Sen är det inte mycket mer än att vänta på slottsbalen. Den ses också i år från tv soffan eftersom min inbjudan troligtvis kommit på villovägar. Posten kan man inte lita på numera.
Grattis Finland och glad självständighet till var och en!

Dan före

Vi hade en bättre dag på arbetet i dag.
Får vi bulla går vi med ett leende på läpparna hela dagen och blir det bakelse kan ni bara tänka er.
Jag har min köksvecka och skulle brygga kaffe tills eftermiddagskaffet och vi skulle fira vår självständighet och chefen ha info. I god tid ställde jag mej mot köksregionen och började fylla kanna efter kanna. Småningom kunde jag konstatera att det såg ut som vanligt kranvatten och upptäckte att bönorna var slut. Dit for min goda tid och jag fick stressa på men alla fick sitt kaffe och vi kunde börja.
Ungefär som i går när jag tyckte jag hade gott om tid på väg till Kokkola och en massa bromsklossar sinkade mej. Tio minuter före två stod jag och drog i fel ytterdörr, en låst sådan. Jag visste inte ens var stadshuset låg. Snacka om att vara väl förberedd. Som tur var förklarade en vänlig kvinna vägen för mej.

Jag är ju inne i konsten och ser den lite överallt.
Här kunde jag nästan ha en gissningstävling, de jag frågat hittills har gått på en nit.
Hela dagen har jag borrat hål i kopparrör och detta är alltså kameralinsen mot hålet och bilden tagen inifrån. Snygga ljusringar och andra änden lutar mot grön plast.
Alla har vi våra intressen!

JAG GJORDE DET!!!

Alltså jag gjorde det.
Jag har tagit min utbildning och just nu känns det så otroligt gött, det må jag säga.
I 2,5 år har jag färdats efter vägen jämt känns det som. I alla tänkbara väder. Det har varit älgar i farten och fartdårar över lag. Vi har kört förbi dödsolycka och bärgningsbilar. Det har varit mycket skratt och mycket prat, ångest och tårar. Men tre kvinnor i en bil lämnar man inte oberörd.

Mest glädje lämnar skolan mej med och tacksamhet. Att jag vågade fast jag var så väldigt feg och osäker. Men en inre längtan brann i mej. Att få göra det jag helst av allt vill. Att få möjlighet att pröva på och lära nya saker. Med proffsiga lärare för det mesta. Jag har ofta legat vaken skolhelgerna natten mellan fredag och lördag, så otroligt upp i varv inför nästa dag.
Och skolan som välkomnar en så fort man stiger in i huset. En varm atmosfär och en själ. Vad jag kommer sakna.

Vi har alltså haft vernissage i Kokkola stadshus i kväll och samtidigt fick vi våra intyg. Pressinfon stressade jag också till tidigare och tog till och med ledigt. Inte en susning av något pressfolk syntes till. Hade det varit ett sportevenemang hade de stått i kö. Nåja, vi fick sitta och småprata över en kaffekopp i stället i ett par timmar.
Min målning som är gjord i äggoljetempera tangerar Finland 100 med kvinnorna i fokus. Målade från olika tidsepoker från 1917 till 2017. Visar hur efterlängtad självständigheten var och hur stolt folket var över den blåvita flaggan. Tiden har gått och i dag får vi vara fundersamma på vart samhället är på väg. Något i den vägen har jag funderat när jag planerade mitt slutarbete.

Kvällens absolut bästa foto. Detta är jag så glad åt och blir alldeles varm i hjärtat av. Mina skolsystrar i vått och torrt. Vi som nött vägen tillsammans. Stöttat och hejat på. Saknar dem redan så det gör ont i kroppen. Men vi kommer fortsätta träffas, annat finns inte.
Så nu är jag ingen studerande längre, utan en metallarbetare med en grundutbildning i bildkonst.
Heja mej!

Första advent

Mysigt att börja morgonen med att tända ett ljus och veta att nu är vi inne i advent. En av de allra bästa tider under året.

Jag fick ju sån feelis att jag redan från morgon dukade bordet i väntan på pojkarna. Strök bordstabletterna jag sytt och i samma veva kuddfodral till sofforna.

Tyckte jag hittade så fina "ljuskupoler" i går så jag köpte varsin till pojkarna, inte blir de nånsin för gamla för lite lillajulpaket.
Ljusstaken på första bilden stack mamma in med här i går så inte heller hennes "duliduttan" är för gammal.
Har i kväll suttit hos farmor som var småtrött efter dagens vänfest. Men ändå väldigt nöjd över att hon orkade vara med.
Det var den helgen det. Skönt att den är över kan jag tycka, lördagen var så påfrestande med sin presentation och nervositet.

Lillajul och presentation

Kan lugnt säga att ångesten låg som en tät dimma i bilen där tre kvinns färdades mot sin skola i dag.
Men vi fick så lov att skärpa till oss där i Kronobytrakten och peppa i stället.
Så började det hela med de som skulpterat och det kom långa förklaringar och utläggningar och alla verkade så förberedda. Många hade till och med räknat ut hur länge deras presentation skulle ta. Jösses tänkte jag, det var överkurs i stora mått för mej som bara slarvläst igenom det jag skrivit ner.
Kände hur mommokuumettan härjade innanför paijto.

Men frimodigt anmälde jag mej när det frågades vem som skulle stå i tur och frambringade en självsäkerhet som jag långt i från äger. Men jag borde ha blivit teatermänniska, de som verkligen känner mej vet att jag har en spontanitet som kan få teatervärlden att häpna. Så. Jag gjorde det som skulle göras och var lättad som en dagslända en solig dag. Fast jag trodde hjärtat skulle komma ur bröstet där efteråt, har ju mina för täta hjärtslag emellanåt och de tyckte säkerligen att detta var ett passligt tillfälle.
Kritikerna satt med stonefaces hela dagen och inte varken bu eller bä så där kunde inget läsas ut. Men de skrev så pennorna glödde.

Gubben hämtade mej efteråt och vi minglade med tusen andra i staden.
Hemma tillbaka låg jag som en klubbad säl och var totalt dränerad i kropp och knopp.
Nu har jag dock kvicknat till och gjort små salta läckerheter som vi så småningom ska njuta av till ett glas rött, lillajulen till ära.
Hoppas ni har en mysig lillajul ute i stugorna!

God kväll

God kväll i stugorna, ni som ännu är vakna.
Dagen har gått i jul och advents tecken minsann. Radion har börjat spela lite mera julmusik men jag efterlyser mycket mer förstås. Till första kaffepausen hade vi beställ jultårtor och bara en sån sak gjorde oss arbetare lyckligare.
Hemma tog vi igen oss i soffan Zeb och jag, han har dock tagit sej vissa friheter och sträcker ut sej i sin fulla längd medan jag får "knåra! ihop mej i ett hörn. Glögg med choklad och körsbärssmak fick värma en frusen själ.
Ut på promenad med Zeb och jag vet inte vad som hänt men det är mycket mera fart under tassarna nu och vi går ofta ut till stora vägen och det blir ju en tre kilometer det. En tid gick vi inte ens hälften... Man blir ju glad.
Ville till kvällsmässan som hölls i kyrkan och på väg dit singlade snöflingor ner vilket blev som pricken över i:et.
I morgon väntar en spännande dag i min skolgång, men mera om det då.