Vi hann under tak

Tog Zeb på en kort kvällspromenad efter att jag i dag haft honom i duschen och tvålat upp honom. Han luktade så vidrigt av åvattnet att både gubben och jag gått och rynkat på näsan åt honom nu ett par dagar.
Såg ju att hotande mörka moln närmade sej och jag försökte skynda på stegen. Inte lätt med en som bara har en växel, på sin höjd två.

Vi hann just och just in under biltak före det brakade lös. Vindarna gjorde att jag kände regnet fast jag stod upp efter garageväggen.

Någon större nöd gick det dock inte på oss.

Under dagen har jag fått loss alla tapeter i rummet och spacklat igen hål, massor av hål efter gitarrhängare och hyllor. I morgon blir det slipning och målning, sen börjar det roliga. Få se när gubben tycker det är lämpligt att starta upp, han är kanske inte den mest peppade personen just nu när det kommer till tapetsering. Men å andra sidan vill jag inte börja på ensam med de dyrbara rullarna och mitt tjat brukar han inte orka med så värst länge.
Jag har dessutom sålt en tavla ikväll och nya avsnitt av Maria Wern ligger ute så det blev en riktigt najs måndag med trevligt avslut.

Paus

Måste ta en kaffepaus för att fira att jag nästan överlistat tapeten bakom elementet. Det ser ut som om det aldrig varit tänkt att byta tapet i detta rum så bra fastsättning och precision det är gjord med.
På bilden ser ni de två grejerna jag köpte till inredningsskedet senare. Sånt som håller orken och humöret uppe, fast knappt. Pratade med sophämtaren i morse när jag inte hunnit ut med roskispåsen och jag tror han onekligen skulle vald sitt arbete framför det jag håller på med i dag om han nu haft möjlighet att välja. Och ja, jag har ju valt detta frivilligt så inget gnäll nu.

Det som jag tänkte på igår i samband med jag skrev om sommarens fester och som jag tänkt orda lite om men helt glömde bort i skrivandets stund var hur små pojkar växer upp.
Om vi nu först ta bröllopet som ägde rum för lite mer än en vecka sen. Där fanns en hel drös av lillsonens kompisar från många år tillbaka. Såna som knallat runt här, druckit kaffe,ätit, dragit bromsspår i gruset med mopona och spelat dataspel m.m Alltså, jag kände ju knappt igen dem! Sen de egna ungarna växt upp till män, flyttat och startat egna liv så ser man ju inte till deras vänner fast de umgås flitigt ännu. Så när det var paus i programmet och de var på utsidan smög jag kring runt bordet de satt vid och läste förundrat bordsplaceringsskyltarna och korsjämrade mej sen när de satte sej igen. De små pojkarna har växt upp till stiliga män.
Samma sak hände i lördags när åter min lilla son (vägrar tro att han är något annat) umgicks med en skäggig bredaxlad karl. Jag smygkollade in dem och de verkade så bekanta och skrattade åt nåt som sades. Jag undrade hur sonen kunde känna denna man. Sen när de satte sej och jag kunde se det skäggiga fejset ordentligt klack det till i mej vem det var och jag började upphetsat viska åt gubben.
Sen måste jag ju gå fram till mannen i fråga och bekänna att jag hade svårt att känna igen honom. Herregud han har ju ätit hur mycket lingonsylt som helst vid vårt köksbord!
De är fina dessa unga vuxna. Näst sista dansen i lördags före vi styrde bilen hemåt fick jag med min lilla stora pojk. Mitt fadderbarn som också är fullvuxen i dag fixade med Dennis Rönngård som stod för fiolerna Leonard Cohens Hallelujah för mej. Gulligt eller hur.
Är det nu då så konstigt att knäna värker ibland och ryggen känns slut när ungdomarna hinner upp en?

Slut på festerna

När sommaren fartade i hade vi en hel drös med inbjudningar till fester av alla de slag. Nästan så vi suckade för det var inte lite tyckte vi. Men i går kväll hade vi den sista (som vi vet av) för sommaren och det slutade på topp helt enkelt.
Vi firade gubbens svågers 50 år på Purmogården med mat, sång, tal, sketcher, musik, karaoke och dans. Vi hade riktigt roligt och en ny dag hade grytt före vi kom oss hem. Känner nu att jag håller på att bli så van att ha håll igång på lördagar att jag kunde fortsätta av bara farten.

Och så skönt att det blivit svalare väder åtminstone för nu. På förmiddag gjorde jag äppelmos av äpplen som jag fick häromdagen och det skulle aldrig hänt för några dagar sen. Spacklat igen hål på ena väggen i renoveringsrummet har jag gjort och gubben tog bort resterande lister åt mej så i morgon är det bara att gå loss på resten av tapeterna. Inte så hejsan göra men ett måste för att komma till den roligare delen.
Krassen är stor och ståtlig men förstås finns där nån ohyra som gör både blad och blom till små tesilar.

Små tecken

Naturen har börjat ge sina små vinkar om att hösten är i antågande. Vackert, annat kan man inte påstå.

I dag har jag mest suttit och väntat på en hejdundrande 50 års fest som kommer äga rum i kväll. Är så övertänd på fester ännu från förra helgens vansinnigt roliga bröllop.
Nå, jag har fått hem spackel och grundmål till mitt renoveringsrum och så hittade jag lite vackra saker att inreda med sen, så går det när gubben är cyklande till Seljes och jag får egentid i affärer.
Men det kommer bli så bra så.
Det har nu stått stilla i tapetrivandet men nästa vecka är jag ledig ännu så då hoppas jag det fartar i.
Hoppas också på svalare väder om man nu får göra det.

Kompisträff

Ett åskväder dundrade på i flera timmar under morgonen och det var så mörkt att jag fick ha på taklamporna för att kunna göra nånting. Fick en lite vibb om att hösten är i antågande och det kändes helt okej.
Men efteråt kom den varma solen fram och Zeb och jag bestämde oss för en simtur. Nu var allt ändrat med vattenståndet. Mycket högre efter regnet och det strömmade rejält. Det fattade inte Zeb och före jag hann med var han nere i plurret och drogs med strömmen. Jag fick kasta mej i och fick tag i hans svans och drog honom tillbaka i säkerhet. Härefter blir det simning kopplad som gäller. Vattnet är inte heller längre klart utan brunt vilket såg väldigt tråkigt ut.
På eftermiddagen har två fina kompisar varit på besök. Vi har suttit på verandan i tre timmar och pratpratat. Underbara människor.
Nu blir det hämtpizza och sen fotboll som åskådare.

Så kom regnet

Tidig morgon när det ännu var svalt tog jag mej en cykeltur.
Hade siktet inställt på Jeppis men kände redan när jag drog på mej cykelskorna att de var väldans tajta kring tårna. Så svullna är mina fossingar i värmen.

Så jag fick vända tidigare efter att ha släppt fötterna fria en stund. Sen rakt ner i ån med Zeb i hälarna.
Allt detta var gjort före klockan slagit nio.
I dag fick jag också flow med att ta ner golv tak och fönsterlister på ena väggen i rummet som ska genomgå en renovering. Tapeterna fick jag också ner på samma vägg så i morgon kanske nästa står i tur. Men förmiddagen är det tänkt att jag ska tillbringa med goda vänner.

Och värmen blev mer och mer tryckande och Zeb har hittat sin favoritplats bland ormbunkarna han mejat ner. Här gräver han i jorden och fläker ut sej i all sin prakt.

Åskan gick och så kom regnet. Kan ni fatta. Nästan att man kunnat fälla en glädjetår över dessa livgivande droppar som forsade fram och fyllde vattentunnor och ämbar. Och den snustorra jorden drog i sej som en svamp. Temperaturen sjönk och det gick att andas lätt igen.
Tänk vad lite regn kan göra.

Kvällstankar

Klockan är just 23.00 och jag sitter ute i den härliga kvällen.
För en timme sen var jag nere vid ån för dagens sista dopp och på vägen upp mötte jag svärmor som också var på väg till ån. Det är en härlig tid vi lever i fast vi jämrar oss åt värmen. Den har ändå gjort att vi saktat ner tempot till så gott som noll och tar dagen som den kommer. Ung som gammal i simkläder trampar vi stigen till ån, den har ingen chans att växa igen.
Till lika som man kan känna lite rädsla över det som händer nu med väder och klimat. Det mesta verkar ju vara bakfram på nåt vis. Att vi har så kolossalt varmt i Norden. Rädsla över att elden ska komma lös i de egna trakterna. Ska våra gamlingar och sjuka överleva värmen när vi själva kämpar.
Att skördarna blir så dåliga att det inte finns mat åt djuren och nödslakt kan komma på tal. Läste att i Sverige har de börjat mata korna med bananer...
Cyklade hem till mamma och Hasse här på kvällskvisten och på väg hem fick jag beundra ett mega moln. De allra vackraste konstverken finns nog ovanför trädtopparna.