Takdropp

Alltså nu är det ju bara för underbara dagar hos oss. Solen glittrar i snön och vägarna är alldeles våta av snö som smälter. Här hemma är det takdropp och det tjocka lager av snö som funnits på taket försvinner sakta och på solsidan syns redan ganska mycket av takplåten. Det droppar från stuprören och bildar stora hål i snön. Utefter väggen syns ganska mycket av terassen och jag ser sommarbilder framför mej när jag sitter i solen och huden är solvarm och i handen finns nåt svalt och läskande att dricka och himlen är så blå och svalorna flyger högt och hela semestern ligger framför och...
Tycker ni jag är liiite på förhand? Nåja det är bara sista februari än och jag vet det kommer bakslag ännu, mera snö och säkert också kallt. Men det är bara det att vintern har varit så oändligt lång och så otroligt kall så minsta lilla vårtecken får mej att öppna mej som en liten "videkissa" och kisa mot solen och välkomna den ännu en gång.

Pojkarna har sportlov och Patrik fick faktiskt lurat med Erik i går på fotbollsträning. Han var en sådan fotbollsfantast för några år sen men så kom musiken och spelandet i hans väg och så var bollen glömd. Nu tyckte han det var riktigt roligt och funderar på att börja på nytt. Om inte annat så för motionens skull och det vore så bra för hans astma att vara igång. Att bara sitta framför datorn och spela gitarr har väl ingen fått bättre kondition av ännu. Så får de stackarna arbeta lös lite pengar åt sej, ingen fröjd att ha fattiga föräldrar men själv har jag också rätt tidigt fått ta lös lite fickpengar och det är inget jag lidigt av. Tvärtom är det bra att få se att det inte alls är lätt att få pengar och så tänker man efter lite mera före man slösar dem på nåt man egentligen inte behöver. Plus känslan att sen köpa nåt man länge velat ha och veta att man arbetat lös pengarna själv.
Erik mötte jag i dörren till arbetet när jag for hem för dagen och han är inte hemma ännu så ikväll är han riktigt duktig. När jag kom hem var inte Patrik hemma så jag ringde honom för att kolla lite med kvällsmaten och det visade sej att han också var på sitt arbete. Han tvättar stockbilar och långtradare och när det varit så kallt så har inga bilar blivit tvättade men nu är det ny fart på den sidan också.
 Nu ska jag ta och röja upp i röran här hemma. Känns bättre sen mörkret fallit och man inte ser hur dammet virvlar opp för att sen lägga sej tillrätta igen.

Änglagård

Så har jag då varit på bio och sett Änglagård. Har väntat på den sen annandag jul då den släpptes i Sverige. Den var så bra som jag förväntat mej och alla dessa sköna sommarmiljöer. Man vaggades in i den sköna varma sommaren och hajade nästan till när man kom ut i verkligheten igen.
Så fin Sven Wolter var med sitt långa vågiga gråa hår. Jag har ju min svaghet där i de gråa gamla gubbarna hahaa! Men Sven har jag länge beundrat för sina roller och filmen En sång för Martin gör han med sån bravur att det bara är att lyfta på hatten. Min mormor hade Altzheimers och som Sven Wolter spelade sin roll med den sjukdomen så kunde jag se min mormor precis. Så otroligt bra skådespeleri.
Bilden lånad från ÖT.

Nu får jag börja ställa mej mentalt för en ny arbetsvecka och det blir inte lätt. Pojkarna behöver inte ställa sej tillbaks till skolan ikväll så det är ju skönt. Erik for iväg med kompisar och jag försökte säga åt honom att det inte behöver bli nåt nattvak för vissa av oss ska upp tidigt. Det var inte hans problem tyckte han då och det är ju förvisso sant men lite hänsyn ändå om jag får be.
Det brukar bli lite kortare nätter när de är hemma och jag som behöver min dyrbara skönhetssömn brukar bli lite lidande. Men det är bara att sova säger de men det är inte så lätt att slå sej till ro före man har dem innanför husets väggar om kvällarna och är de hemma och håller på så sover jag inte då heller för ögonen är vidöppna på mej vid minsta lilla ljud. Jag vet, det är inte så lätt att leva med en sån som mej men vad ska jag göra. Jag behöver mycket sömn och det ska vara tyst. Tur att det finns öronproppar.

Bandkväll

Det blev en riktigt lyckad kväll. Har inte varit innanför Betanias väggar förut men blev mycket positiv. Ungdomarnas utrymme var riktigt fint och alla verkade att trivas. Det blev mycket musik och mellan pauserna serverades kaffe och goda bullar. Orion var riktigt bra som vanligt och det är en njutning att höra dessa samspelta pojkar. Saken är den att de blir bara bättre och bättre och borde få komma ut i lite större sammanhang. Roligt också att träffa de andra föräldrarna och prata, vi har ju våra ungdomar och deras musik gemensamt.
Gubben och jag fick en rundvandring i byggnaden och fint och trivsamt kunde jag sammanfatta det. I kyrksalen har de en av de vackraste altaren jag sett, mycket enkelt men ljuset och just att det är enkelt gör att det tilltalade mej. Tack Peter för visningen.
Sonen tyckte kvällen var riktigt bra och han tyckte om källaren.
En lyckad kväll helt enkelt.

Äntligen!

Äntligen är vi på plussidan där ute men istället blåser det rätt hårt och tårarna rann och skymde sikten för mej när jag var ute idag. Inte för att jag var ledsen utan för att det blåste. Zeb for på jakt och struntade blankt i mej så jag fick traska ensam hemåt och tänkte att kommer han inte själv får jag fara och söka honom senare. Men jag hann inte ända hem före jag hörde någon komma flåsande efter mej och där kom min svarta hårboll och var totalt slut. Hur långt han har varit lär jag inte ska få reda på men att springa i djup snö med korta ben är ett träningspass som heter duga.

Var med Erik och hans spelgrejor till Betania på eftermiddagen och gjorde då ett stop vid Code och till min lycka var Camilla på plats. Hon sökte efter de klart snyggaste jeans jag hittills haft och de sitter som ett smäck. Mannekängade för gubben här hemma och tyckte själv att jag borde slippa på disco and shake my ass men det kom onda ögat genast så det får lämna blott vid tanken.

Gjorde just en Kebabpaj med pajbotten av sojamjöl. Hittade receptet i en bok jag lånat av en jobbkompis och som har lite hälsosammare mat och bak. Få se nu sen om den blir till belåtenhet.
Efter maten blir det rock för hela slanten. (kanske jag får skaka loss lite då i alla fall)

Kär i min fredag

Att man kan längta så till fredagskvällen och veckoslutet som ligger framför helt orörd.
Ungarna kom hem med sina väskor fullproppade med smutsiga kläder,sängkläder och badhanddukar,datorerna och gitarren. En färdig väggklocka fanns också med och för ett ögonblick var det kaos i hallen. Nu går tvättmaskinen, det mesta är plockat undan och lugnet håller på att lägga sej.
Pojkarna håller på i sina rum och musik hörs från båda. Hårdrock från det ena och country från det andra.
Har fått se bilder av Patriks färdiga matsalsmöblemang och det ser riktigt bra ut. Det kommer att stå kvar i skolan tills vårutställningen är över. Snart får vi börja leta kostym åt honom till hans examen. Den gamla kostymen är kort i alla ändar.
Så allt är precis som det ska vara.

I morgon blir en rolig dag. Orion ska ha konsert i Betanias källare i Jeppis och vi ska naturligtvis och lyssna. Flera andra band kommer också att uppträda och det hela börjar kl 18.00. Orion spelar 20.00 om tidtabellen hålls. Kom dit om du inte har annat för dej, du ångrar det inte och så får du träffa mej!
Pojkarna ska dit ganska tidigt på dan för övning och soundcheck och jag ska då ta en tur på stan och jaga de perfekta jeansen om jag nu nångång kommer att lyckas med det.

Nu blir det bastubad, ett glas rött och långfilm. Njut också du av din fredag!

Hemkär

Egentligen är det väl rätt bra att vara hemkär. Vi har bott i vårt hus i 11 år i dessa dagar och vårt lilla "dockhus" är min lugna oas och där tryggheten finns. Kan komma på mej i arbetet när dagen går mot ända och jag vet att jag snart slipper hem så står jag där med ett fånigt leende när jag tänker på hemmet. Det snöinbäddade huset,golvknarret,soffan som sömmarna gått i,farfars skrivbord där datorn finns med en massa roligt i...listan kan bli lång. Det är litet och det syns att vi bott här i 11 år men det välkomnar mej hem dag efter dag. En klok man sa åt mej när vi skulle flytta in att kom nu ihåg att det inte är ett hus utan ett hem ni har. Ett av de klokaste ord jag hört. Att ha det fint och prydligt ger inte alltid den rätta känslan utan det är mera ombonat och trivsamt om det syns att nån faktiskt lever och bor i hemmet.

Mina tavlor lägger också sin prägel på vårt hem. Nu ska vi i slutet av Mars ha en utställning i målarkursen och jag är i valet och kvalet vilka tavlor jag ska ta med. Visst är jag nöjd med en del av de arbeten jag gjort men för två år sen var valet enkelt och jag var så nöjd.
Hade målat av vår hund Zeb och jag hade fått med hans personlighet och pälsmängden var den rätta så den var en självklarhet.
Så målade jag av min stora stora stora idol efter att ha varit på första konserten och jag visste att dessa två tavlor skilde sej från mängden. Jag har i och för sej alltid målat lite annat än andra, tycker jag åtminstone.
Pietarsaaren Sanomat hade t.o.m en bild av mej och idolen och det var så roligt.
Så nu har jag verkligen lite svårt att leva upp till dessa tavlor även om jag idag ser fel i dem och kanske skulle göra lite annorlunda  ifall jag skulle måla dem en gång till. Men jag satte liksom ribban rätt högt åt mej själv när dessa två tavlor kom till. De är de enda tavlorna som inte är till salu, det finns inget pris som gör dem rättvisa.
Har ju tid att fundera ännu och så hinner jag ännu måla de "rätta" om det vill sej.
Hur som helst så är det alltid roligt med utställning och jag har så duktiga medmålare och jag beundrar dem verkligen.

Damm och vinranka

Har haft bilden av en vinranka utefter en tegelvägg i huvudet hela veckan. Bästa sättet att få bort den och låta nåt annat komma in är att försöka sätta bilden på papper. Det här är ett stressfritt målande när man målar omkring detaljerna och tar fram bilden på det sättet. Man får måla på torrt papper och behöver inte tänka på att pappret torkar och det är bråttom bråttom att få färg på. På det sättet hinner man studera bilden i lugn och ro och fundera på vad göra härnäst.

Zeb har kommit för sej att fälla hår nu. Konstigt med tanke på kölden, tycker han borde ha all päls som bara går nu. Men kanske det är så att han går efter kalendern och där visar det att vi snart går in i mars månad och då borde det faktiskt gå att börja lätta på klädseln.
För mej är det alldeles fel tidpunkt med tanke på att när jag kommer från arbetet lyser solen lågt och rakt genom vardagsrumsfönstret och över golvet och det är hår precis överallt. Tack och lov är det inte ett och ett utan det samlas i "korvar" i hörnen. Då är inte allt det andra dammet inräknat. Det är som en grå hinna över hela huset och hur man än torkar så blir det inte mindre. Så bäst är att ta sej en sväng ute i det fria eller sova tills solen går ner. Idag gjorde jag det senare och det var sååå skönt.