Bejaka dej själv

När man nått en milstolpe till i sitt liv och med god tur är på ca halva vägen så kan man se tillbaka och tänka på hur livet och åren gör att man förändras som människa.
Att ha varit en person med mycket dålig självkänsla och rädd för alla nya förändringar i livet så har jag fått arbeta en hel del med det. Med personer runt omkring mej som trott och stöttat mej är jag på god väg att bli det jag så innerligt hoppats på. Jag har många gånger beundrat folk i smyg över hur de har tagit tillvara alla chanser i livet och inte varit det minsta rädd.
Sån blir jag inte och det eftersträvar jag inte heller men att kunna tro att man kan och duger som man är då har jag kommit långt.
I dag är jag mer tillfreds med mej själv än jag någonsin varit.
Jag fick en bok för många år sen av en som hjälpte mej genom en tuff period och den bläddrar jag med jämna mellanrum i och tar till mej av de kloka orden. Boken heter Bejaka -dig själv och andra! Den rekomenderar jag åt ALLA. Boken hör till gruppen Livsgnistor.

Har idag tagit igen mej efter gårdagen och sov en riktigt lång natt för en gångs skull. Plockade ihop lite blommor ur trädgården och förde till mommo och moffas grav och faffas grav. Ibland går det långa perioder mellan besöken till gravgården men så kommer det över mej igen att jag måste dit.

Tydligen är det för slött här hemma nu så gubben har föreslagit ett biobesök i kväll. Helst skulle jag vara hemma och följa med sändningen från The big 4 från Ullevi (rockmorsa som jag är) men vi bandar det så jag får titta senare.

Bland alla fina saker jag fick igår fanns ett verkligt handarbete. Ni minns min målarvän som dog för några år sen. Hon hade påbörjat den här stora korsstygnsduken men sen lämnat den på hälft. Så har hennes syster (gubbens faster) fortsatt på den och gjort den färdigt så igår fick gubben och jag den otroligt fina duken. Den pryder nu Patriks matsalsbord som står i vardagsrummet. Jag säger bara det, det är en verklig ära.

Festen är över

Nu sitter jag här och bloggar som 40 åring och ingenting känns egentligen annorlunda. Kanske då den varma känslan i mitt bröst över alla underbara människor som finns i min närhet. Hela förmiddagen pipade telefonen av sms och flera telefonsamtal, fick t.o.m ladda den mellan varven.
På eftermiddagen började gäster dyka upp och bland alla väntade gäster så kom en kär gammal vän med en blomma under armen. En vän som betytt så otroligt mycket för mej men med åren blivit allt mer sällan att vi träffats. Sånt värmer så oerhört, att ändå bli ihågkommen fast jag inte tror vi träffats på över ett halv år. Tack kära du.
Kvällen fortsatte med mera gäster. Nu låter det som jag haft värsta festen men det har jag inte egentligen. Bara tjocka släkten och det vill inte säga lite det. Enkelt med dopp och glass och allt serverat ur pappersmuggar och fat. Är det sommar och sol så ska man väl inte göra det så svårt för sej.
De finaste presenter man kan tänka sej. Jag är så oerhört tacksam.
Sitter så här med ett glas bubbel framför mej. Mör i kroppen och tunga ögonlock. En slokande blomsterkrans bredvid mej påminner mej om en underbar kväll med mamma och syster.
Ute håller himlen på att förvandlas till intensiva färger i rött och orange av en sol som går till vila.
Jag är 40 år och ingenting har egentligen förändrats.

Jag med mina fina pojkar.Silverhalsbandet fick jag av kära gubben i gåva men jag fick själv vara med och välja det. Finsk design av Ritva Liisa.

Definitivt den sötaste på festen. Hoppas syster det är ok att jag satte upp en bild, jag kunde inte motstå.

Omringad av de finaste människor

Det är ännu rätt tidig morgon men fast jag är så efter med sömnen vaknade jag tidigt och tankarna gick till gårdagen, sen gick det inte att somna om. Jag låg där i sängen med en sömnigt leende och ibland måste jag fnissa till.
Att vara omringad av de finaste människor är väl ändå det dyrbaraste som finns. Jag känner mej så lyckligt lottad.
Ta nu bara i går när jag kom upp till första kaffepausen på arbetet. Då hade mina närmaste vänner där dukat upp med rödlemonad och stora muffins. Ett litet sätt att komma ihåg min födelsedag men ack vad det värmde i hjärteroten. Där satt vi då och skålade i lemonad och funderade på ålderskriser. Ni är underbara!
Sent i går kväll var jag med om nåt som jag inte ens tror folk har sett på bio. Jag städade för åskan och regnet hade gjort det svalare så därför var jag igång så sent. Så säger gubben att kom nu och se vad Zeb tittar på. Där på terassen stod ett gäng av det bästa man kan tänka sej och att Zeb skällde och morrade har jag full förståelse för. Det var den mest osannolika syn och jag trodde faktiskt jag skulle dra av. Det går inte att beskriva och bild får ni inte med all respekt för mina kära men jag vek mej av skratt. De sjöng för mej och så lästes det upp för mej vissa tantsignaler man kan börja se i min ålder. Så otroligt rolig. Att sen försöka somna till dessa syner på näthinnan är helt enkelt omöjligt men vet ni, nu har jag 4 veckor av ledighet så visst borde jag hinna vila och samla krafter.

Snart tant

Jag har inte fått värmeslag ännu ifall nån undrat. Bara nästan, men lite svalare har vi nu till kvällen.

Tillbaka till gårdagen. Alltså jag fick världens överraskning i går och så här i efterhand fattar jag inte hur blåögd man egentligen får vara och att helt enkelt fatta noll.
I Bennäs var det hantverkarmarknad och gubben var så fasligt intresserad (första tecknet) så vi for dit. Tänkte jag skulle göra mat åt oss före men det tyckte inte gubben (andra tecknet) nej vi kan äta nåt senare.
Så gick vi då där och vinglade och träffade på mamma och Hasse och jag investerade i de finaste pulsvärmare man kan tänka sej intet ont anandes. Sen dök lillasyster upp och verkade förvånad över att se mej. Så tog hon upp en blomsterkrans och trädde den på mitt huvud och jag tror jag såg ut som den där katten i reklamen när han blir mer och mer förvånad. Så började mamma rota omkring i sin martaslunga och fick fram pappersrullar och säkerhetsnålar och jag såg fortfarande ut som katten i reklamen. Fick en fin text på framsidan: JO DET ÄR FAKTISKT SANT... och på ryggen stod det: SNART BLIR JAG TANT.
Så fick jag gå omkring med plakaten på mej och visst fick jag uppmärksamhet alltid. Gamla gubbar läste och konstaterade att det där kan inte stämma och många kom fram och gratulerade. Jag fick t.o.m en brosch med texten TANT och bröd av en annan.
När jag sen gjort tillräckligt åtlöje av mej själv bar det iväg med mamma och syster till Pavis. Där beställdes godaste biffen och vi satt där ute och åt och tittade ut över vattnet. Där blev jag också bjuden på en drink, tydligen hade personalen lite sympatier med mej.
Senare forslades jag vidare till Strandcamping för glass på bryggan och vid det laget var jag alldeles varm om hjärtat över min mamma och syster. Vi hade en superrolig kväll och fastän jag var lite trött och groggig i morse när klockan ringde så har arbetsdagen gått med ett leende på läpparna. Överraskningar är hur roliga som helst men att jag inte fattade att nåt var på gång, det har jag svårt att smälta.

Här står jag utanför Pavis och grinar mot solen och ja, lite tantvarning är det nog alltid.

Brinnande kärlek

Så heter blomman som troget kommer upp år efter år och nu står den ifärd med att blomma. Dessutom har den aldrig haft löss.

Har idag varit till tandläkaren och än en gång suttit i den härliga svarta lädersoffan i det snygga väntrummet. Besöket var ändå inte så angenämt i dag när jag visste att två (om än små) hål skulle lagas. Fick frågan om jag ville ha bedövning och inspirerad av Ozzy som jag är i dessa dagar svarade jag att jag tar allt jag får. Måste erkänna att jag har en viss tandläkarskräck och strax jag såg nålen skenade hjärtat uppåt 200 slag i minuten och handflatorna blev alldeles våta av svett. Men sen låg jag där så nöjt med halva ansiktet bortdomnat och när allt var klart skulle jag säga om det kändes som om plomberna var lagom höga men jag sa att de fast kunnat lämna ett helt berg utan att jag visste nåt.
Fick också framgaddarna putsade efter att jag haft små hack i dem så lite skönhetsfix på samma gång, men det putsandet går säkert lös på en hundring så dyrt som det är att göra ett tandläkarbesök.

Fortsatte lite i samma anda mot kvällen och var på ett frissabesök för att få mej sommarsnaggad så nu är huvudet och fötterna redo för sommar och semester.
Blev önskad lycka till på min kommande födelsedag av barndomskamraten som jobbar där och jag sa åt henne att vänta bara snart är du också där. Men jag sa att vad gör det när man känner sej som på 17:onde året. Det samma tyckte hon, sen tillade hon att inte är det länge sen vi stod och jämförde vem som hade större bröst under golvlampan vid mitt mommos. Det var som igår...

Pojkarna har blivit bjudna på mat av sin mormor i dag och jag tycker det är bra att de stora barnbarnen får lite tid och uppmärksamhet också. De mindre har en tendens att ta över men det är ganska naturligt i och för sej. Tydligen var det rätt bra där för Erik kom att fara senare på jobb, han tyckte han förtjänat så bra redan. En eftermiddag med mommo kan vara riktigt bra och själv skulle jag ge vad som helst för en eftermiddag med min.

Stora bärkakan

Midsommaren är förbi och en ny arbetsvecka på gång. Klart att det då ska va soligt och varmt och man får svettas riktigt ordentligt under hängselbyxorna så man nu bara inte glömmer att man är en sketen metallarbetare. Men ni som har semester så hoppas jag verkligen att ni njuter och inte kutar omkring med en massa måsten, det är liksom inte vitsen med semester, tro mej.
Bara så att vi inte ska få för kallt inomhus här hemma la jag i gång ugnen för kakbak i kväll. En superbra kaka när man ska ha lite mera gäster är stora bärkakan. Vill man kan man servera med vaniljsås eller glass, passar bra när kakan är full av bär. Här kommer receptet:

6 ägg
6 dl socker
4 dl smält smör
1 liter vetemjöl
5 tsk bakpulver
3 tsk vaniljsocker
3 dl mjölk (vatten går lika bra)

Vispa ägg och socker och tillsätt smöret. Blanda mjöl, bakpulver och vaniljsocker och tillsätt i smeten varvat med vätskan. Bred ut i en långpanna och häll över mycket bär (jag använde hallon och blåbär).
200 grader i ca 40 minuter.

Efteråt hängde jag i gungan med en kaffemugg och tidning och väntade hem Erik från jobbet. Inbillar mej fortfarande att jag ska va hemma så mycket som möjligt för att få träffa ungarna. Erik kom hem och satt faktiskt en stund med mej och pratade sen for han in, ringde en kompis och ställer sej nu iväg igen. Patrik har varit på shopping till Kokkola och förnyat klädgarderoben så han var ännu inte hemma när gubben och jag slutade för dagen. Men han kom hem, visade vad han köpt och åt sen for han för att se fotbollsmatch och hade själv träning efteråt. Han tog med byteskläder och sa att han duschar där så stör han inte sen han kommer hem. Det borde då betyda att honom ser jag inte mer av idag utan med lite tur en stund i morgon i stället. Helt naturligt beteende men att komma ifrån att jag borde finnas tillhands här hemma är svårt. Vill ju så gärna ha en stund med dem varje dag om det bara finns möjlighet.
Det blir en tur ut i trädgården än i kväll för att vattna lite, det mesta bockade när jag tog en tidigare runda.

Mord i midsommartid

Om gårdagen var intensiv så har det varit tvärtom i dag. En ordentlig sovmorgon och en lång frukost där jag läste klart boken om Ozzy Osbourne. Jag har flera gånger korsjämrat mej över att jag köpt boken åt sonen men det är för sent nu. Jösses jag säger bara det.
Sen tog gubben och jag cyklarna och Zeb och for till skogs. Det gav Zeb ordentlig motion men vi pausade lite för att han skulle få vila och dricka ur nån sunkig vattenpöl. Konditionen är inte vad den borde vara på den hunden.
Mot eftermiddagen fick jag världens flow och började rycka upp perenner fulla med svarta löss. Lössen har blivit fler och fler med åren och det är Veronikorna som fått ta skiten. Nu hade jag fått nog och gjorde upp eld i pannan varefter jag klippte av perennerna och kastade in dem i elden. Det kändes fint att hämnas på lössen och jag flinade elakt medan de brann där mellan vedklabbarna. Nu fanns rötterna kvar och de kunde jag inte bara slänga hur som helst för då hade lössen fått fäste igen. Så jag kokade upp vatten i kastruller och vattenkokare och lade på det elaka leendet när jag bar ut det bubblande vattnet för att ge rötterna en omgång. Om det hjälper vet jag inte men nu känns det bra att bänken är fri från dessa blommor. Nåt nytt måste inhandlas att fylla tomrummen med.

Gårdagskvällen bjöd på en fin regnbåge.
Nu ska vi på fest till Purmo. Lillasyster fyllde år i går.