Om mig

Mitt foto
En kvinna och vårdassistent i sina bästa år. Försöker sätta en guldkant på varje dag genom att vara kreativ, nyfiken och positiv. Vill tro att man kommer långt med det. Följ gärna med i min enkla vardag om du har tid och lust.

tisdag 28 februari 2017

Träsnitt


Dagens höjdpunkt får jag nog tillskriva stunden när jag satte gaddarna i en fet fastlagsbulle. Den gav en sorts energi och jag arbetade med ett leende på läpparna länge efteråt. Jag är så jäkla lättlurad ni vet.
Trots allt var benen som blyklumpar när jag kom hem och hade inte Zeb gett så bedjande ögonkast hade jag nog lämnat på soffan denna kväll. Men han fick mej ut och jag kvicknade till, vilket jag alltid gör. Frisk luft, lugnt och stilla, bara hunden och jag. Det är klart livsandarna vaknar till och man får ny energi.
Vilket ledde till att jag tog tag i träsnittet som jag skissade till i går. Det är så svårt att veta hur mycket man ska karva bort så nu får den stå så här några dagar så får jag se om jag kommer fram till nåt mer. Annars kan jag vänta och fråga vår lärare eller helt enkelt göra ett tryck och se hur det blir. Det går alltid att ta bort mera, värre kan det vara med att lägga till.

måndag 27 februari 2017

Att ta sej vatten över huvudet


Efter ett par veckor har vi skolhelg och träsnitt.
Min förhoppning är att få till en bild av Zeb och eftersom jag har en mdf skiva redan här hemma så har jag börjat skissa.
Men det är så fruktansvärt svårt att få till bilden så att jag skulle se att detta verkligen är min hund. Men å andra sidan när jag börjar karva ut så blir det ändå inte likt, tror det ska vara många övningsår till det. Redan om det liknar en form av hund får jag väl vara nöjd.
Känner redan nu att jag troligtvis tagit mej vatten över huvudet, men bättre att karva till nåt redan här hemma i fall det visar sej bli ett fiasko. Då kan jag ta nya tag i skolan.
En skön måndagskväll där jag sitter i underställ efter skogslänken och Cohen förför med att sjunga på franska i bakgrunden. Och i morgon vankas fastlagsbulle till förmiddagskaffet.
Om kvinnor överlag inte hade större fodringar än så, skulle många fler vara lyckliga varelser.                                        

söndag 26 februari 2017

Vilken helg


Men vilken helg det blev.
Underbaraste väder man kan tänka sej i februari månad och jag har varit ute så mycket som möjligt.
Förmiddagen i dag gick dock till köksregionen. Flygande Jakob stod på önskelistan sen förra söndagen så det fick det bli. Dessutom bakade jag Mandelmanns toscakaka, som inte fick det vackraste utseende men smakade gudomligt gott.
Det lär ska gå världsmästerskap på skidor också som man inte kan missa fast man helst ville. Har noll intresse för sånt, allt tills jag i dag blev varse om en norrman som ståpplade i vägen för finnen. Då röt jag till ordentligt och lillebror stirrade stort på mej och kunde konstatera att vissa saker engagerar faktiskt. Nåja, nån rättvisa ska det va till och med när det handlar om skidåkning.
På långlänk med hunden under eftermiddagen och det kan tänkas att det blev onödigt långt för honom. Nu får han i alla fall vila resten av kvällen.



lördag 25 februari 2017

Så fantastiskt


Efter all snö som kommit de senaste dagarna blev vi i dag rikligt belönad med sol från en klarblå himmel. Zeb och jag var ute från morgon och lekte i den puderlätta snön. Han fick springa fritt och var så yr och glad. Pigg i sina slitna ben verkade han också och det är alltid en glädje för en orolig matte. Medan Zeb undersökte allt som gömt sej under snön stod jag med näsan mot solen och som alltid såna här dagar går tankarna till Lappland och den underbara fjällvärld som vi flera år njutit av.
Sent på eftermiddagen besökte jag farmor och satt en stund med henne, hon hade väntat att nån skulle komma på besök så det var ju bra att jag kom mej i väg.
Nu har vi eld i spisen och väntar på den perfekta glöden. I kväll ska det grillas korv.


Och om det här varit en helt fantastisk dag så blev också fredagskvällen lyckad. Revykavalkaden var helt suverän och vi fick många goda skratt.

torsdag 23 februari 2017

Strandlejon


Förlåt förlåt förlåt, det kommer bara skräp på mina papper nu.
Men eftersom jag bedömde att väglaget var rätt dåligt i kväll och jag fegade ur med att sätta mej bakom ratten till skolan där vi hade modellteckning så gjorde jag en hemmaversion.
Ja detta är inte gubben utan en annan gubbe som dök upp i min skalle från ingenstans och på fem röda rappa satt han fastklistrad på mitt akvarellpapper. En glad liten jäkel till strandlejon.
Alltså faktiskt, jag funderar verkligen en och två gånger före jag sätter mej i bilen då väglaget är så dåligt som det varit i dag. Det har varit så många olyckor denna vinter och tidigare vintrar som naglat sej fast och då jag bedömer att det verkligen inte är livsnödvändigt att jag tar mej till nåt ställe så stannar jag hellre hemma. Skolan springer inte ifrån mej utan står hoppeligen stadigt kvar. Nästa vecka är det sportlov från skolan så då behöver jag inte alls fundera på att åka iväg.
Så har vi ännu en fredag framför oss och nog måste man ju säga att veckorna rusar nu. Jag har beställt biljetter åt oss till Purmos revykavalkad i morgon kväll så hoppeligen får vi dra lite extra på smilbanden den dagen.

onsdag 22 februari 2017

Home sweet home


Det finns arbetsdagar och så finns det arbetsdagar.
I dag var en sån arbetsdag. Och jag hade kunnat hoppa upp och bita mej i arslet när jag fick lov att söka mej hem. Hem ljuva hem. I bland, eller för det mesta längtar jag så hem till mitt lilla hus.
Det första som jag får syn på är Zeb som ligger och spanar utåt vägen och väntar oss hem. Ljuvliga Zeb som man får krama om och hans päls att borra in näsan i. Då redan släpper många spända muskler.
Och ikväll efter att vi varit ute till skogs och blivit rejält vindpinade njuter jag av eld i spisen och min sedvanliga te kopp. Det behövs inte så mycket mer ett onsdagskväll.
Ja, jag har verkligen inte mycket att tillägga utan är bara så otroligt nöjd och belåten just nu. En lat hemmakväll kan ibland vara det allra bästa.

tisdag 21 februari 2017

Första dosetten


I dag har Zeb blivit med dosett.
Tre piller på morgon och två på kvällen kan ibland ge huvudbry åt förvirrade matte och husse och det är inte bara en gång vi stått och kliat oss i skallen och inte minns om han har fått eller inte. Och att fråga Zeb själv hjälper inte för enligt honom går det bra att ta ett piller titt som tätt för det kommer alltid i paketform inlindat i lördagskorv. Men nu ska det bli lättare att hålla reda på doseringarna.
Själv har jag besökt optiker och fått en tid till ögonläkare eftersom trycket i ögonen varierar onödigt mycket. Är det inte ett så är det annat.
Så blev det lite födelsedagskaffe på kvällskvisten och jag har knappt hunnit vara hemma i dag. Men jag får eventuellt ta igen det i morgon.