Home sweet home

Det finns arbetsdagar och så finns det arbetsdagar.
I dag var en sån arbetsdag. Och jag hade kunnat hoppa upp och bita mej i arslet när jag fick lov att söka mej hem. Hem ljuva hem. I bland, eller för det mesta längtar jag så hem till mitt lilla hus.
Det första som jag får syn på är Zeb som ligger och spanar utåt vägen och väntar oss hem. Ljuvliga Zeb som man får krama om och hans päls att borra in näsan i. Då redan släpper många spända muskler.
Och ikväll efter att vi varit ute till skogs och blivit rejält vindpinade njuter jag av eld i spisen och min sedvanliga te kopp. Det behövs inte så mycket mer ett onsdagskväll.
Ja, jag har verkligen inte mycket att tillägga utan är bara så otroligt nöjd och belåten just nu. En lat hemmakväll kan ibland vara det allra bästa.