Om mig

Jag lever det ljuva livet i Esse tillsammans med min man och vår hund. Två pojkar som är utflugna. Har studerat 2,5 år vid Nordiska konstskolan i Kokkola. Älskar allt som gör livet värt att leva och försöker få en guldkant på varje dag. Följ med om du har lust.

lördag 18 februari 2017

Satsat på ögonen


Jamen jag blev ju inte sjuk ändå, trots att det kändes så i kroppen i går.
Redan från morgon satte jag i en hög växel och for med dammsugare och golvmopp över hela huset. Skurade och putsade här och där. Mattorna hann jag vädra en stund före slask började söka sej snett nedåt och jag hastigt fick dra in dem igen. Men det friskade opp åtminstone.
Satsat på mina ögon har jag också gjort och valt ut bågar till ett par solglasögon och ett par progressiva arbetsglasögon. På tisdag har jag tid till optikern och därefter fixas nya glasögon till mej.
Det har varit lite tossigt att jag på fritiden använder progressiva och i arbetet vanliga med styrka. Det har gjort att jag verkligen vet av skillnaden och har svårt med vissa "pillarbeten" på nära håll och jag hittar knappt i min matkopp på pauserna. Så tanken har varit att få skaffat ett par till progressiva samtidigt som de gamla solbrillorna inte har den styrka de borde. Så nu slog jag två flugor på smällen då jag får ett par bågar på handeln när jag tar två par. Det blir minsann att kosta ändå men jag kan ju inte gå omkring och gissa mej till saker och ting hur länge som helst. Dessutom ska mina ögonbottnar fotograferas i vår så det borde jag få gjort också på tisdag för att kolla om de ändrat nåt. Har visst några fläckar där.
Hann på skogspromenad med Zeb så länge solen var uppe och det var så varmt och skönt där vi fick gå i lä, men ack och ve när vi kom ut på "slääto", då var vinden inte att leka med.
Det känns i alla fall som en underbar tid ligger framför oss nu. Jag har lättare själv att le när mina andningsproblem och ryggsmärtan varit borta i några dagar nu. Tänk att låsningar kan ställa till med sådana symtom att man tror man håller på att kasta veven. Den är bra märklig den kroppen.
Och nu är klockan fyra på eftermiddagen och jag har absolut inga måsten mera denna dag. Hur otroligt skönt är inte det. Tror jag ska lägga mej ner bredvid Zeb som snarkar högljutt från vår säng och ta och läsa några kapitel i en bok.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar