Projektet avhyvlingen fortsatte i morse och nu är alla tre pilträden skalliga. All ved är undanröjd och kvar står bara ett berg av kvistar som ska köras bort. Jag hajar till varje gång jag ser på dem och undrar vad det ska bli av dem nu. I somras var det som en skön oas under dem i svalkande skugga och hade de inte varit placerade så nära vägen hade det varit bästa tänkbara tillvaron i hettan som rådde. Nu är det en minne blott.
Satt på med gubben in till byn i dag. Hälsade på farmor som ännu vilade på maten när jag kom. Vi bryggde kaffe och åt munkar och så promenerade vi runt i solen en stund. Hon kände sej som en ny människa efter den utevistelsen, den gjorde förövrigt gott åt oss båda. Efteråt fortsatte jag min vandring hem tillbaka.
Ringde storebror som med sin Lotta besökt Barcelona i helgen och kom hem igår. Tror vi pratade en halvtimme och av bara farten ringde jag mamma också. Sen låg jag ett bra tag i soffan och beundrade min nyaste växt underifrån i solljuset.
Funderar vad jag ska hitta på nu. Borde ta Zeb på en kort runda, han har varit seg och långsam de senaste dagarna och det är inte särskilt upplyftande. Trots det är han glad att få dra näsan full av dikesdofter.
Så längtar jag till drejningen som jag legat lite lågt med ett tag. Få se, få se...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar