Efter att de unga åkt. Endast nån mat och kaffefläck kvar på bordet påminner om en härlig terrass dag. Här hängde vi hela eftermiddagen och vi fortsatte sedan de åkt. Så varmt och skönt och alldeles underbart. Har vi inte längtat halvt ihjäl oss efter den här tiden.
Nu är lärkträdet intressant att följa. Det är så vackert i sin skira grönska för att sedan övergå till mörkare och ohyran tar över och jag är beredd att såga ner det varje sommar.
Vid Zebs grav sticker pärlhyacinter upp, jag som inte ens minns att jag satt lökar. Blev så glad och rörd av detta.
Ska jag till sist nämna en av Bonzos bravader i dag är det att han länsade en kruka på dahliaknölar och åt upp dem med god aptit. Den knölen! Att han täcks!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar