I går fördes farmor till sista vilan. Jag var med och bar kistan för det har jag sedan länge haft på klart att jag ska göra när den dagen kommer.
Det blev en fin och stämningsfull dag.
Kvällen innan band jag ett blomsterhjärta till henne och flätade in minnen, tacksamhet, skratt och tårar. Det var som det sista jag kunde göra. Pratade med flera på gravgården efteråt och många visste och förstod vad farmor betytt för mej, vilken trygghet hon varit genom livet.
Mina fina. Gubben som aldrig suckat när jag sagt att jag ska besöka farmor, han har hela tiden förstått och stöttat. Mina älskade pojkar, jag blir varm i hjärtat av bara tanken på er. Och deras livskamrater, så omtänksamma och vänliga. Vilken ynnest att få ha er i mitt liv.
Vi hade en liten minnesstund hos oss efteråt. Satt ute i trädgården och drack kaffe och åt smörgås. En kusin hade med sej Berlinermunkar. Vi pratade glada minnen, läste inbetalningar och så läste jag denna dikt som jag i min tur fått av en god vän sen farmor dog. Vår stund i trädgården blev ett fint avslut på dagen.
Nu har vi midsommarafton och ett välsignat regn har kommit. Jag ska njuta av min lediga dag trots att ett litet vemod ligger över mej. Åtminstone ett dopp i det blåa svalkande vattnet ska det bli.
Skön midsommarhelg till dej.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar