Om mig

Mitt foto
En kvinna och vårdassistent i sina bästa år. Försöker sätta en guldkant på varje dag genom att vara kreativ, nyfiken och positiv. Vill tro att man kommer långt med det. Följ gärna med i min enkla vardag om du har tid och lust.

måndag 28 augusti 2023

Måndag med en helg i baksätet

Lördagen blev så bra, med ungdomarna på vår terrass och sol från en klarblå himmel. Till och med att vi fick flytta ut på gräsmattan när det blev för hett. Tänk att få ha det så ännu i slutet på augusti.

Senare gick jag ner med Bonzo till ån så han skulle få springa av sej lite då vi inte visste hur det skulle bli med smällare och raketer. När de är igång får han absolut inget uträttat på utsidan. 


Men tack och lov blev det riktigt lugnt och fint och vi njöt verkligen av tystnaden här hemma.


En vindstilla dag och kväll och det blev en ganska tidig läggning eftersom jag skulle upp följande morgon.


Några tända ljus hann vi i varje fall med.


07.00 söndag morgon på Jakobstads torg. Jag i färd med att hämta arbetsbilen för dagen. Just den här dagen var det sex månader sedan jag gjorde min första dag på Omsorg. Ett omvälvande och händelserikt halvår.


Hem igen strax efter tolv och vrålhungrig. Mat smakar väl aldrig så bra som då.


Fick slagsida i solstolen med fötterna upphöjda och vaknade dreglandes, så otroligt fräscht. Men jag var pigg igen, började dra ogräs och så drog vi gräsklipparna över gräsmattan senare mot kvällen. Länge sen gräsmattan sett så snygg och välvårdad ut.


I dag ledig dag och jag hade bestämt att inte röra ett finger. Gick väl så där för jag skurade duschhörnan och badkar. Putsade golvsilar och annat mysigt. Stickade klart sonens tröja som jag har förlängt. Den har retat mej sen i våras och nu hoppas jag den ser mindre urväxt ut.


Så fick jag meddelande om att fåtöljen jag beställt hade anlänt till Asko och redo att upphämtas. Så det blev ett himla kånkande och bärande och jag har ju inte tålamod att vänta på bärhjälp, utan allt ska fixas på stubinen.

Nu har vi en äckligt skitig tvåmans soffa för mycket. Jag har kånkkat den till gubbens "kontor" och han kommer bli sååå nöjd över detta... Börjar det störa husfriden onödigt mycket blir det att tänka om.

Tur ändå att Bonzo inte kan tala. Jag ser bara hans lömska blick när jag hissat ut en av hans spaningsplatser.


 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar