Vintern kom för att stanna som det ser ut just nu. Fåglarna kalasar på de sista aroniabären och harspår går över gården. Motorvärmare och kupe´värmare hör till dagligen. "Pruppvärmaren" på högsta tänkbara varje morgon. Nånstans i Edsevö får man börja bekymra sej om hemskogen tar eld så då får man sänka lite.
Så huttrar man den korta gången in till kontoret där någon förhoppningsvis har kaffe på bryggning, mysig stämning och tända ljus. Samlar på sej dagens nödvändigheter och skyndar vidare mot första klient. Redan efter första besöket är ångan uppe och man undrar varför man frös så tidigare på morgonen.
Så rullar de flesta dagar på och snart är oktober slut och det är mindre än två månader kvar till jul. Häromdagen tvättade jag shortsen...
Vintertid står för dörren och strax har vi allhelgonatid. I kyrkan tänds ljus för farmor och jag kommer troligtvis vara i arbete då. Jag tänder ett ljus för henne vid graven och här hemma istället. Hon finns inramad på skrivbordet intill datorn och jag drar alltid med pekfingret längs hennes ansiktskonturer. Känner hela hennes vänlighet och kärlek.
Överlag rullar allt på som vanligt fast ändå inte. Ingenting blir mera som det varit, nu finns det ett före och ett efter. Har svårt att sätta ord på det, vill bara känna och suga på karamellen. Jag stickar smått nu, riktigt smått.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar