Nya tider stundar

Det här är Bonzo och han stal en bit av mitt hjärta idag.

Vi hade storartat gjort ett beslut att vi först nästa sommar tar en ny hund och jag kunde inte tänka mej nån ny så snart efter Zeb. Och jag har sörjt och sörjer fortfarande djupt och tror jag aldrig kommer ur det. Men jag har också känt en enorm tomhet i vårt hem, inte nåt att komma hem till om dagarna.            Började så smått skrolla runt bland hundkennlar och det verkade inte finnas nån valpkull på kommande nånstans. Gjorde en förfrågan i en hundgrupp på fb och fick otrolig bra respons och flera kom med förslag. På det sättet kom vi i kontakt med en kennel i Kannus och i dag har vi fått träffa vår valp Bonzo, 3,5 vecka gammal.

Jag var i en spänning redan från morgon och smorde in ansiktet med hårvax i min tankspriddhet. När vi svängde in sista biten av vägen satt jag som på nålar och pulsen ökade. Och vilket hundparadis vi kom till! Det var Lapphundar vart man än svängde blicken, några över tjugo stycken kom jag till och då var inte valpkullarna medräknade och inte Kleinspitzen eller Pyrineiska mastiffen och dennes valpar medräknade. Vi kunde inte annat än skratta högt när vi parkerade. Helt otroligt.

Först fick vi gå omkring och se alla hundarna i sina burar och alla ville bli kliade bakom öronen. Hur ljuvligt att äntligen få dra lapphundspäls genom fingrarna, nästan så jag rös. Allt var så bekant på nåt vis, och jag kliade dem mellan ögonen som Zeb alltid njöt av. Vi fick en massa info om den på finska förstås och jag nickade och verkade fatta men jag ville bara klappa hundarna. Tur att andra är mera språkbegåvade. Här ligger Bonzo underst i högen <3

Att sen få tassa in till valparnas lilla rum var magiskt. Och att få ta det lilla knytet i famnen och faktiskt veta att detta händer på riktigt... Så mjuk.

 Och mamma Moona, vilken underbar mamma. Lugn som en filbunke och ville helst bara bli kliad under magen, hon har gjort ett storartad jobb.

Vi var där i 1,5 timme utan nån slags hets eller tidspress. Härliga kennelägare och vi pratade om Zeb naturligtvis och visade foto på honom och visst höll de med om att han var en alldeles stilig och bedårande hund. Tror inte vi nånsin kommer att få så vacker hund mera men tillika är jag glad att Bonzo kommer vara sin egen och ska inte jämföras med nån annan.

Vi fick erbjudande att komma tillbaka om två veckor då de har fått börja vara ute och säkert växt en massa, det är ju i dessa veckor det verkligen händer. Och ingen kunde vara gladare än jag över det erbjudandet, två veckor går ändå relativt snabbt. Efter det får vi vänta ännu två veckor för att hämta hem honom sju veckor gammal.

Nya tider stundar och jag kan ta emot hösten på ett mycket positivare sätt. Det blir liv i vårt hem igen.