Vilka sommardagar som drar förbi. Undrar om det lämnar nåt av värmen sen när jag blir fri att njuta av den. Försöker ta tillvara kvällarna men är så trött och urlakad av värmen på arbetet som jag däckar varje kväll. Det som måste göras görs men sen finns inte så mycket kvar. Jag är fortfarande väldigt försiktig att påta alltför mycket i jord och med blommor. Näsan klarar sej bra nu tack vare medicinering men om nätterna piper och "sållar" det i bröstet, något för trångt i rören. Borde ha nåt att inhalera också.
Söndag kväll då hockeymatchen gick till förlängning såg det ut som om nån lämnat kristallkronan på i uterummet. Det har lite lämnat åt sitt öde nu åtminstone vid ingången, jag är bara inne och vattnar växterna. Allt har sin tid. Inte ens trädgårdsgungan har vi fått fram.
Gårdagskvällens promenad med Bonzo. Vägrenarna är som finast nu och underbart med småkalvar som springer i hagen.
För den med översyn syns fem svanar mellan trädstammarna.
Bonzo börjar äntligen fatta galoppen med kylmattan, alltså inte helt bortkastade slantar.
Tänk att det skulle gå nästan 50 år innan jag vek min första present ask. Åtminstone kommer jag inte på att jag gjort det tidigare. Nu blir det säkert flera.
Hoppas inte åskan går i natt igen och stör sömnen. Senaste natt var rätt livlig må jag säga med öronbedövande knallar. Otroligt nog tog Bonzo det rätt kallt ändå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar