I lördags när vi var till Vasa fick Sandra tröjan jag stickat till henne. Den passade riktigt bra skrev hon senare åt mej och på arbetet hade hon fått många komplimanger för den och det är ju roligt att höra. Nu sitter jag och drömmer om en ny stickning och skrollar bland tröjor. Så otroligt trist att bara försöka få nött upp restgarn.
Annars rullar dagarna på som ett tungt hjul. Jag har fem dagar kvar på firman nu och det känns som om jag kastat in handduken redan. Tillika som jag kan stå och tänka på allt roligt jag haft med arbetskamraterna genom åren. Men av dem är det inte många kvar nu där men visst kommer det kännas i hjärtat över de jag lämnar efter mej.
I morgon ska jag röntga höften och på fredag hämtar vi bilen som är redo och klar. Det är både högt och lågt precis som det ska vara.
Blåsigt värre på kvällsturen och vi gav oss rätt snabbt. Så mycket bättre inomhus nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar