En mycket bra helg går mot sitt slut. I går träffade vi "alla" våra barn i Vasa hos Erik och Sandra, utan att ha vetat om varandra hade vi bjudit in oss till dem samma eftermiddag. Fint så.
Vi skulle dit för att titta på en bil till mej och det blev köp hujedamej! På fredag får vi hämta den nybesiktad och fulltankad. En lagom gammal bil till ett lagom gammalt fruntimmer. Tänk att jag aldrig haft en bil på det sättet att jag bara kan bege mej dit jag vill när jag vill. Att vara två om en bil har sina för och nackdelar. Men som jag skrev åt min mamma och syster så rattade jag runt med en trehjuling tills jag fyllde 6 år, så jag är mycket förnöjsam. Fast i ärlighetens namn cyklade jag inte utan sprang efter mina kompisar när de cyklade, ibland fick jag väl sitta på. Som en tröst fick jag höra att jag var enda ungen i grannskapet som hade lekstuga, den var föga till tröst för den tog mej knappast runt i byn. Men min gode farfar tog mej med till stan en sommardag och köpte mej en sprillans ny ljusgrön Nopsa cykel och jag var den lyckligaste tösabit så långt ögat kunde nå. Ingen hade så fin cykel som jag bland ungarna den sommaren. Sådana tider var det då men det gick ingen nöd på mej, snarare tvärtom.
Söndagskvällen vigs åt stillasittande, tv tittande med nån stickning i händerna. Dessa vantar är klara och jag har börjat på ett par nya. Stickar som bäst upp garnrester och ger sen bort till hjälpsändningar.
Tack till helgen, snart tar vi i med nya krafter för kommande vecka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar