Man blir rätt ödmjuk med tiden. I dagsläget har jag en enda önskan och det är att få till en åtta timmars natt. Att få vakna och känna hur utvilad jag är. I natt var en sämre natt både för Bonzo och mej. Han väckte mej vid ett tiden och var kelsjuk som aldrig för. Ville upp i sängen och stod med framtassarna upp i sängen och huvudet vilandes på madrassen, gav sej inte. Jag tänkte han var nödigt så jag tog honom ut, förstod på hans beteende att nåt var på tok. När vi kom in igen började han spy och upp kom träflisor stora som tandpetare i rätt stor mängd. Sen var allt frid och fröjd och han somnade. Själv låg jag vaken och undrade hur många träflisor som punkterat tarmarna... och var hade han gnagt i sej dem? Före klockan sex var jag vaken igen, nu hade höftsmärtan satt in och det var omöjligt att ligga still, vände och vred mej till klockan sju och gick upp. Bonzo har varit pigg och glad i dag och inget fel på aptiten och magen fungerar så inga åtgärder har tagits. Har nu sett var flisorna kommer ifrån, han har börjat gnaga runt kojöppningen från insidan hela varvet runt. Han är väl uttråkad om dagarna och nåt ska man ju hitta på. Väldigt stimulerande för kliande tänder också.
Jag startade dagen med min nya vän Beurer. Han stationerade sej hos oss i går kväll och är en infraröd lampa. Läkaren jag var till rekommenderade lampan som en utväg mot smärtan, nästa blir magnetröntgen i värsta fall.
När vi handlade i dag var jag in till Jysk efter en ny kudde. Längtar efter att få lägga huvudet på kudden i kväll. Som sagt önskar jag mest av allt att få sova.
Min alldeles egna Herr Nilsson, uppkrupen på min axel efter att vi varit i snösvängen. Han blir mer och mer gosig vad tiden lider och söker sej nära nära. Han är min lilla baby och jag oroar mej hela tiden för minsta lilla sak.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar