Helgen

Helgen går mot sitt slut och som vanlig flög den i väg och jag lämnar lika förvånad varje gång.

Gårdagen gick till de vanliga sysslorna en lördag kan bestå av, städning, bakning och förberedande av mat. Adidas sockorna blev klara och panik utbröt i lägret då jag skulle ha nåt nytt och jag inte är så bra på mönsterläsning. Så jag fick sova på saken och nu är jag på gång igen med klarare skalle.

På kvällen for vi till Uffes på mat som facket bestod på. Vi skulle haft en trivselkväll i höstas som pandemin la krokben för så i stället får nu var och en gå och äta när de vill för en summa. Och vi förbrukade vårt i gårkväll, så otroligt gott att det vattnas i munnen än idag.

En glad och pigg Bonzo på vår tur med sparkaren i dag. Väldigt halt på sina ställen och helt okej på andra och undan gick det.

Och småtokig nån kanske tycker men jag for ut med cykeln efter att jag fått hem hunden. Väldigt varierande underlag på småvägarna och en utmaning. Men inte en gång drattade jag omkull och tog mej helskinnad hem.

 Bonzo har så sjå med att ha koll på läget och satt i dag på sin utsiktspost och såg på traktorn som körde fram och tillbaka. Tryggt ändå att kunna luta sej mot "storebrors" axel.

Farmor fick ett kvällsbesök av mej fast hon haft besök redan under dagen. Jag var så inställd på att jag skulle dit och efter arbetsdagen mitt i veckan är det nästan omöjligt att ta sej någonstans. Vaken och alert men så trött på livet, om en vecka blir hon 94 år. När jag lämnar henne säger hon att jag inte får glömma henne och jag lovar på hedersord att det kommer jag aldrig att göra. Med ett lätt tryck i bröstet lämnar jag henne ensam där i sin säng och i sitt mörker och undrar varför livet känns så grymt ibland.