Hopp om vår

En glädjande överraskning är att olivträdet som under de två sista månaderna av förra året tappade så gott som alla sina blad, nu har en livskraft och lust framför allt att spira och grönska. Trädet ger mej hopp om en ny vår.

Gårdagen var den tröttaste i mannaminne. När kvällen kom var mina redan krumma ben ännu krummare och så trötta. Under dagen var jag till arbetshälsovårdens fysioterapeut och vi gick igenom lite övningar för att få uttöjt mina korta muskler och senor. Nu ska jag göra dessa övningar och se om det hjälper något fram till nästa torsdag då det är läkarbesök. Jag fick i alla fall bortplockat det mesta i julväg och nu är det bara granen och nån fönsterstjärna kvar.

Granen har jag alltid svårt att göra mej av med tillika som den sticker i ögonen sen trettondagen är förbi. I kväll låg jag i soffan med en sovande Bonzo på magen ( han börjar nu förstå tjusningen med det) och jag tittade på allt fint som glittrar där i granen. Tre bollar från olika år från de berömda Helsingforsresorna med mamma och syster. Bonzos första jul kula, tomten jag fick av min bästis i början på 80 talet, den lilla julkrubban av glas som en fantastisk kvinna köpte till mej från en resa till Prag, en sån fin handling. Alla prismor som glimmar i skenet från ljusen. Det är så fint och jag blir som hypnotiserad av att stirra in i blinget.

 Och nu är fredagskvällen här med nya blommor i vasen och en varm och go feelis i kroppen. Gubben hade skurat då jag kom hem och det var jag så tacksam för, då har jag morgondagen till för det jag känner för. Ja granen åker säkerligen ut och lite vemod åker in i stället, men bara en liten stund. Hoppas på bra promenadväder och sköna stickstunder. Jag har börjat på ett nytt projekt.