Sen torsdagskväll plockade jag in skörd från pallkrage och växthus. Det känns gott att få gå förbi grönsaksdisken när man handlar och veta att där hemma finns allt man behöver i grönsaksväg.
Kvällsmys med lampan.
Ruskväder från morgon och jag startade upp en bakstund med bärkaka och semlor.
Lillebror erbjöd hjälp med garagemåleriet och vi höll på tills regnet kom. Som tur var har vi hållit till på mera skyddade ställen. Jag plockade in ett par dahliakvistar att njuta av inomhus, inget vidare njutarväder på utsidan nu.
Lite sol ändå.
I dag har en av mina barndomskamrater begravts i Sverige och mina tankar har gått till de anhöriga titt som tätt. Själv har jag väldigt svårt att förstå att jag inte kommer träffa henne mera i detta jordelivet. Bara puff! så är någon borta. Någons mamma, någons syster. Mitt i livet dras hon bort. Försök då att förstå varför, vad var det för mening med det.
Åh Zeb <3
Jag beställde två foton i storlek 20x20 cm från ifolor häromdagen. Två favoritbilder och jag pinas igen lite mer, alltid så när jag påminns. Men vill ju inte sticka huvudet i sanden heller utan jag ska ge utlopp för sorgen nu för att kunna gå vidare med mest bara tacksamhet kvar.
Det som gör mej skräckslagen är att jag tycker så mycket håller på att luddas upp i kanterna av vår tid med Zeb. Som att jag håller på att tappa greppet om honom, det som har funnits stenhårt hos mej.
Jag vill ju inte mista det, det lilla som håller oss samman nu och för alltid.
Men när jag blundar och "känner" honom från nosen, över ögonen mot de sammetslena öronen och ner i hans lejonman så visst minns jag hur han kändes. Hur pälsen ändrade när jag borrade in fingrarna i hans underbara päls över ryggen och svansen med sitt något strävare hår. Och pälsen över låren som alltid tovade sej och han var så känslig i sina lår när han skulle borstas att jag aldrig riktigt fick redd ut tovorna, ibland tog vi till saxen. Hur han var att dra nära intill och omfamna.
Så visst finns han där, men i vardagssysslorna är det som om han är på väg in i dimman och jag står kvar famlande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar