Så mycket att vara glad över

I går var jag ensam hemma medan gubben gjorde sitt livs lopp med tre andra hågade. Tidig morgon startade de och hade en heldagsutfärd framför sej.

På kvällen satt jag på verandan och väntade min prins.

Och där i solnedgången kom han på sin svarta springare.

320 kilometer bakom sej och oförtjänt pigg. Jag hade inbillat mej att han skulle ramla i mina armar...
Strongt av hela gänget och jag lyfter på hatten.

I dag har jag mest varit lycklig över det lilla här hemma. Tomater som gulnar.

Tomater som rodnar.

Tomater som svartnar, men det är helt okej för de ska bli svartlila i sin mognad. Spännande.

Förundras över växtkraften i pilträd. I våras var det bara kala stammar efter att vi sågat ner. Beundra mina näsborrar... ;)

Ros på gång.

Glad åt rosstödet, fullt sjå ändå.

Dahliornas skönhet slår mej varje gång jag går om.

Med fiberduk på räcker jordgubbarna också åt oss och inte bara skatorna eller vem det nu är.

Till och med åt farmor i kväll. Fina farmor som snart är tillbaka i sitt Esse igen.
Så mycket att vara tacksam och glädjas åt.
Nu är det min tur att ta en kvällsrunda med cykeln.