Söndag

Förmiddagssolen lyste så vackert på pelargonen (Pietarsaari) och denna är jag väldigt glad i. Nya knoppar ploppar upp och utblommade bryter jag av.
Ungdomarna har varit här på mat och nu när semestern ska till att börja får vi sitta inomhus med våra tallrikar för att inte frysa. Men kaffet tog vi i uterummet och tacka vet jag att vi har det, alldeles lagom mysigt att sitta där bland storväxta paprikaplantor.
Annars kommer jag mej inte för så mycket, tror jag tryckt på off knappen och slängt on, mellanläge tycks inte finnas. Hur kan det vara möjligt att mentalt ställa om så helt och hållet. Skulle jag behöva till arbetet i morgon skulle jag klappa ihop på fläcken. Finns ingen ork.
Sakta men säkert ska jag kravla mej upp ur diket både psykiskt och fysiskt och göra det bästa jag kan av min ledighet. Vinden ska jag rensa ur redan i morgon tror jag om det utlovade regnvädret kommer.
Snart ska jag köra mot stan och farmor, har inte fått tag i nån sköterska per telefon så jag  ser hur det blir. Hoppas kunna träffa henne ändå och se hur hon har det på den nya avdelning hon flyttats till.
Och ännu senare ikväll eventuellt ta en cykeltur med gubben, nu behöver vi inte tänka på väckarklockan tidigt i morgon.

Vilka sköna färger i trädgården nu. Denna buske nån form av spirea som jag tappat namnet på tyckte jag hade ändrat färg såhär bara över en natt. Plötsligt var den alldeles fantastisk och blommande. Precis som om jag gått i blindo förbi den.