Är det månne sista buketten jag plockar in för i år eller ska det ännu räcka till ett par. Så mycket glädje dessa blomster gett. I mitt nästa liv ska jag vara vin och dahliaodlare och föda upp valpar som inte bits.
Löven virvlar runt i de höstliga vindarna och jag njuter av årstiden som är grå och färgsprakande på samma gång. Nu lovas varmare dagar och jag som helst skulle dra mössan långt ner över öronen och stirra in i eldens hypnotiska sken. Men det kommer det också, tids nog.
Det måste väl ändå vara en Bonzobild per inlägg tänker jag, fast i dag har jag inte tagit ett enda foto av honom och det har inte hänt tidigare från vår tid tillsammans. En riktig vilding har han varit i dag och släppt femtielva påttar här inne. Det liksom rinner igenom systemet och det är ingen hejd på flödet.
Son och flickvän kom hit i kväll och vi fick en avslappnad stund kring köksbordet. Så glad när de dyker upp fast de blir bitna i fingrar och tår. Hoppas de orkar hålla ut tills lilleman växt tills sej vad gäller förståndet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar