I morgon far jag i arbete igen. Två veckor har gått så himla fort men jag tror vi har lärt känna varandra Bonzo och jag och knutit an till varandra. Jag har älskat honom från första stund med allt vad det innebär. Varje dag känner jag missmod frustration ångest hopplöshet och oändlig lycka. När jag blir riktigt missmodig måste jag googla och läsa på och allt står där så klart och tydligt, Bonzo är precis som valpar ska vara. Mjuk gosig lekfull överstressad och fruktansvärt bitit och just bitdelen är ett problem eller vi gör det till ett problem. Hursomhelst måste det arbetas på.
Men nu får husse ta över här en vecka och jag önskar honom all lycka till. Jag kommer sakna mej igenom arbetsdagarna tillika som det är skönt att komma bort från detta heltidsjobb valptiden är.
I dag hittade han en överväxt sköldpadda som jag haft som prydnad där ute. Den lekte han skiten ur.
Denna dahlia som jag flyttade in i uterummet under stormen klarade sej fint och jag måste stanna och beundra varje gång jag går förbi. Snart är allt detta över.
När våra ungdomar begett sej hemåt for vi till uterummet en stund. Mycket för Bonzo att upptäcka där men när det var gjort var han trött på stället och ville ut igen. I skrivandets stund ligger han och sover framför spisen för att snart vakna och vilja ha dagen sista mål mat. Sen är det hålligång tills vi alla däckar inför en ny vecka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar