Ljuva dagar

En riktigt härlig midsommarhelg börjar vara till ända. Hos oss är den definitivt avslutad då vi klipper gräsmattan. Det är olidligt varmt att göra men när mitt pass var klart slängde jag mej i ån och gubben fick ta över. Det klara svalkande vattnet är som ett livselixir, man blir som pånyttfödd efteråt.

Gjorde en ostpaj i går med jordgubbar och basilika. Lite speciell i smaken med svartstämplad ost och så blev den rinnig i mitten men nu är den slut så inte mycket att säga om den saken.

Jag har suttit och läst korta stunder. Har kommit bort från läsandet av böcker sen jag började med ljudböcker vilket jag inte tycker är skoj för man borde ta sej den tiden att sitta ner med en bra bok nu som då. Har köpt ännu en som jag ska läsa under semestern.

Nu slår de vackra Hansarosorna ut och sprider sin fägring åt oss.

Eftersom värmen redan nu håller på att bli för mycket här inomhus fixade vi till en nätdörr i går som vi kan ha öppen utan att släppa in både flugor och krankkar. Bonzo fattade noll, trodde det var fritt fram och rusade rakt in i nätet och friheten som han trodde. Det blev en rejäl smäll med ett par lösa skruvar och nät som måste spännas om. Även en mycket snopen och konfunderad hund. Vad hände egentligen. Nu aktar han sej att gå nära dörren. 

I går gjorde han också en mindre smidig manöver och jämnade en kruka med dahlia jämt med knölen. Man tackar, man tackar. I år har han åtminstone inte ätit upp knölarna. Livet med hund, alltid härligt.

Vi skulle ut och köra från morgon i dag, som  förr i världen. Gubben hade sett får på en udde vid Purmojärvi och han tyckte det var rätt så nätt där. Jag såg för mitt inre hur fint det skulle vara och vilka fina foton som skulle tas. Nå de fåren var nog så långt borta så en kikare hade behövts för att kunna se, dessutom privat väg för att ta sej närmare så fåren lämnades åt sitt öde.

Men redan efter Nådjärvvägen hände spännande saker. Bonzo satt ju i passagerarsätet, han har liksom kommit högre i rang hos oss på nåt vis. Själv tryckte jag i baksätet men satt och spanade förstås. Plötsligt ropade jag till då jag såg en älgko med en kalv som låg och vilade sej bland mossa och tuvor. Vi svängde och for tillbaka och jag skulle ta ett par rejäla bilder, inte varje dag man får nåt så fint och unikt i synfältet. Här lite förklaringar på vad ni eventuellt kunde sett om jag haft en ordentlig kamera att zooma med. Till sist kände de sej uttittade och steg upp och gick längre in i skogen. 

Äntligen Purmojärvi, och det var... en sjöpott.

Det här är nästan sinnebilden av vad jag anser är midsommar.

Igen hojtades det från baksätet. Nu hade människan fått syn på ett magiskt fält av prästkragar. Det var vitt överallt, ni ser ända upp dit i hörnet. 

Svängde in vid Kivitippu så Bonzo fick springa yrn av sej. Här gick det att vara för vinden var frisk och rufsade härligt om i pälsen.

Mammas lilla pojk.

Pojkarna kom hem med sina fina sommarflickor. Nu lät det nästan som om de tagit sej varsin sommarkatt, det var inte alls så jag menade utan att de var så sommarfina i sina klänningar. Här har jag smygfotat då de är hårt koncentrerade på maten. Så härligt när vi alla kan samlas på det här sättet. Det simmades och vi flyttade oss efter skuggan under hela eftermiddagen.

När vi blev ensamma dåsade jag bort i solstolen.

 Under mitt egna korkträd, eller ginnala lönn.