Undrar om det är åskan som suttit i kroppen i dag. Så trött att jag knappt orkade hålla upp ögonen när vi satt och åt. Sov sen bortåt en timme och då kändes det bättre.
Ett litet uppehåll i regnvädret gjorde att vi drog till skogs Bonzo och jag men åskan gick och det tog inte länge före regnet föll. Skönt hur som helst tyckte vi båda.
Jag har vemodets filt dragen över mej efter att vi avtackat två arbetskamrater i dag som går i pension. Den ena har varit en av mina allra bästa arbetskamrater och nu blir inget sej mera lik på min arbetsplats. Man blir ju ett gäng med tiden som håller ihop lite tajtare än med andra och den lilla gruppen håller verkligen på att luckras upp nu. Men nog blir det väl bra, vi är ju vanedjur vi människor.
I går kväll var det öppet hus vid BTC för familjer till arbetare inom Nautor. Så vi fick gå rundvandring bland maffiga segelbåtar och fick en inblick i själva tillverkningen. Inga småsaker om man säger så. Dessutom fick vi privatvisning av lillebror vid Kållby där pojkarna har sin egentliga plats, det var minst lika viktigt. Nu vet jag var de håller hus om dagarna och ungefär vad de donar med.
Kvällen blev så underbart fin och fast klockan var mycket när vi var färdigt rundvandrade så fortsatte jag snurra runt här hemma. Gräsmattan håller på att bli som en hö äng men svårt att hinna klippa mellan regnskurarna, särskilt som man måste vara på arbete också.
I kväll efter att Bonzo och jag skogsbadat och gubben hunnit ut på en kort cykelrunda satte vi oss med varsin kaffe i uterummet. 32 årig bröllopsdag i dag och vi firar så i all enkelhet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar