Vill fånga allt det vackra

Var beredd på en massa bilder i detta inlägg. Jag vill fånga allt vackert, ögonblick och känslor att se tillbaka på sen när snön pinar gård och fä. En sommarbukett jag band av köpta blommor och grönt från egen täppa. Låt midsommarn börja.

En bild kan rymma en hel sommar.

Redan igår försökte jag få Bonzo att bada men han totalvägrade, så mycket mera skoj på land.

Han var på ett riktig bushumör.

Jamen ni ser ju själva vilken knasboll.

En sen kvällspromenad med vätskepaus vid Stubb å bro.

Varmt ändå och jag fattade att det blev lite tufft på slutet.

Tusan alltså! den finska sommaren levererar.

Tar också Bonzo att lukta på blommorna.

Ljus och skugga i sensommarkvällen.

Torsdagens sista bild, vackra Lewisia.

Midsommar och värmebölja. Vi startade dagen med att cykla mot Fäboda. Första vätskestoppet vid Loffens.

Så god mat. Inga problem att orka tillbaka.

Vackert med de invasiva lupinerna längs vägen.

Min egen blomsterpojke. Vissa foton är immiga av värmen så håll till godo. Vi cyklade hem via Tallbacka för att inspektera hur blomningen i trädgården framskrider för de unga tu. 74 kilometer visade mätaren då vi kom hem och det är mycket bra siffa för mej i värmen.

Vi drack kaffe med svärföräldrarna och bara njöt av eftermiddagen. Det efter att vi alla tre varit på vår första simtur för säsongen. Bonzo var ivrigast och slängde sej i utan att vi behövde lirka desto mer. Kallt till att börja med men riktigt hyfsat efter en stund.

Så bra att jag senare under kvällen efter att ha bundit upp ett par tomatplantor i ett 30 gradit växthus begav mej på en ny tur, lite längre denna gång när jag fick rå mej själv. Så otroligt skönt och fridfullt.

Jag vet att det låter töntigt men jag har ju den fulla övertygelse om att våra älskade husdjur som gått vidare kommer tillbaka i ny skepnad som för att visa att allt är okej. Jag är långt ifrån ensam om den övertygelsen. Allt sedan vi förlorade Zeb har jag fått hälsningar av honom via en sädesärla som har hållit sej i närheten av där jag befunnit mej. Under dessa dagar har jag blivit ännu mer övertygad eller åtminstone vill jag hålla fast i den tron. I går när jag var med Bonzo ner till ån fick han ett sådant knasanfall igen, sprang runt runt och härjade, skällde av pur lycka. När vi kom upp tillbaka satt en sädesärla lugnt och stilla och betraktade oss. Jag måste le och fick för mej att fågeln, eller Zeb sa till mej att låt honom hållas, han växer till sej och snart lugnar det ner sej. Så i dag när vi satte oss för att äta vid Fäboda kom en sädesärla och satte sej på ett rep ett par meter bort. Där satt den stilla och betraktade. Som i kväll när jag simmade för mej själv, då kom en sädesärla och satte sej högst upp på den trasiga betongringen som fungerat som grill. Där satt fågeln som en beskyddare så länge jag var i vattnet. Skratta om ni  vill, för mej betyder det en hel del därför att jag väljer att tro.

Vi grillade ikväll och öppnade en flaska prosecco för att fira in midsommarhelgen. Denna sort kan vi tänkas oss igen.

Tillsammans med fågelsång och humlesurr njöt jag av kvällen med en tidning på plattan. Känns som om man mest är på väg nånstans och alltid måste en massa saker. Den här helgen finns inga program och jag känner frihet och hoppas hitta kraft att orka framtill semestern.

När tempen sjunkit till ynka 20 grader tog vi dagens första promenad med Bonzo, jag i klänning midsommarn till ära.

När jag skrivit detta färdigt är vi en halvtimme ifrån att gå in i midsommardagen. Underbart med de ljusa sommarnätterna då dag och natt är så lika.