Försöker tillbringa så mycket tid som möjligt med Zeb.
Alla har vi våra dagar räknade här på jorden men så mycket vet jag att Zebs tid börjar vara till ända.
Kan knappt fatta vad jag skriver, allt är som en ond dröm som jag bara väntar att jag ska vakna upp ur. Men även en hund ska ha ett värdigt liv och det anser jag inte Zeb har nu. Snart bär inte bakbenen honom längre och vi ger honom så mycket medicin i dagsläget att det är ett under att hans lilla kropp håller. Epilepsin ska hållas i schack och värkmedicin för att han inte ska ha ont i rygg och ben.
Allt jag önskar är att han skulle få en naturlig död, att vi skulle hitta honom nån dag när vi kommer hem. Inte behöva bestämma dag och klockslag när det ska ske. Känner att jag inte är människa nog för det beslutet.
Att den här dagen kommer tänker man inte på när man köper en gullig liten valp. Att den ska söka sej in under huden och ta över hjärtat så fullständigt. Att den ska bli familjens mitt och omhuldas av alla.
Vad är vi utan Zeb. Lite halt och halv till först åtminstone. Kommer inte ihåg hur livet var innan vi blev med hund.
I dag har han fått simma som han tycker så mycket om. Han tyckte kanske att det var aningen kallt ännu men det fanns ju så mycket annat att undersöka.
Vi tar nu tillvara det som finns kvar för oss tillsammans.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar