För att vara ärlig så har de senaste dagarna varit ett riktigt helvete.
Vi, eller närmare då jag har brottats med tanken om det är tid för Zeb att avsluta jordelivet. Hans värkmedicin behövde förnyas och vi visste inte om vi skulle göra det eller inte. Det är ju detta om djuret plågas eller inte.
Zeb har aldrig gett ifrån sej ett jämmer eller pip fast benen ibland viker sej under honom. Och det var det som vänner påpekade åt mej att när han har sån livslust och ännu nästan valpig iver i sej. Leker, springer efter katter och viftar glatt på svansen. Hoppar ivrigt bara vi tar fram kopplet och har en underbar glimt i ögonen. Att då kan Zeb inte må dåligt över sina bakben.
Så ikväll har jag ringt och fått förnyat hans medicin och i morgon hämtar jag hem den.
Zeb ska minsann få njuta av den här sommaren med oss. Simma i ån som han älskar, leka med sin boll och kura ihop sej i min famn om kvällarna. Fast det går långsamt ibland så gör det ingenting, vi har ändå inte bråttom någonstans. Tids nog får vi ta nya beslut.
Men just nu simmar vi vidare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar