Om mig

Mitt foto
En kvinna och vårdassistent i sina bästa år. Försöker sätta en guldkant på varje dag genom att vara kreativ, nyfiken och positiv. Vill tro att man kommer långt med det. Följ gärna med i min enkla vardag om du har tid och lust.

lördag 29 maj 2021

Lördag, den sista i maj

Bonzo sprang det värsta av sej från morgon. Vi törs annars inte ha honom lös efter att han redan som liten valp mopsade upp sej och helst ville vara på vägen. men han hålls i nuläge rätt bra här runt husen, en vända ner mot ån och så i raketfart upp för stigen igen. Han sket så fint åt svärföräldrarna också.


Vårblommor i fager färg. Det är ungefär allt som blommar här eftersom tulpaner inte vill, varför vet jag inte.


Oj vad vi har kämpat med denna kille i dag. Redan i går hittade vi en fästing som satt fast strax intill ögat och vi försökte få bort den. Men det var ett känsligt område och Bonzo blev rädd och sa i från med tänderna. Så i dag så fort djuraffären öppnade var jag där för att köpa munkorg och nya fästingbortagare. Sen visade det sej att kroppen ramlat lös men huvudet troligtvis sitter kvar så nu får vi följa med hur det artar sej och om det blir ett veterinärsbesök. Han fick dessutom en kylmatta i samma veva som vi sakta men säkert gör bekantskap med. När mattan känner tryck kyler den ca en timme. Superbra om han accepterar den inför sommaren.


Eftersom jag hållit mej mest inne i dag för att dra i mej så lite pollen som möjligt började jag med projekt virka till baby. Efter några upprivningar och långa suckar satt det bara plötsligt. Dessa ska en lite nyfödd tös få.


När jag till sist fattade poängen var det verkligen roligt och framför allt enkelt, men jag har alltid haft svårt för mönsterbeskrivningar. Nu ska jag göra flera för bebben kommer ju nu och då.


Lilla Bonzovännen tar igen sej i skuggan. Dagen har varit en pärs.

Jag har haft farmor i huvudet hela dagen och när gubben kom hem från dagens cykeltur ringde jag personalen och anmälde mitt besök. Inget var riktigt bra i dag, orolig och mycket negativ till det mesta. Men jag fick henne att sjunga och ännu när jag gick genom ytterdörren hördes hennes stämma "Jag har ett hem, ett ljuvligt hem, jag är på vandring dit... Sånt får mej att gråta en skvätt.



 Här hemma gjorde gubben i ordning grillen och slängde några biffar på medan jag ordnade i uterummet. Så glad att vi har detta när kyliga vindar dra förbi trots det vackra vädret.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar