Även om vädret var grått och jag vaknade till sista lediga dagen för den här gången så piggade gurkblommen upp tillvaron.
Sent sent i går kväll påbörjade jag en kolteckning när jag kände att jag var tillräckligt pigg. Sen är det ju så att man glömmer bort tid och rum när man väl kommer igång och klockan var halv två på natten när jag la ifrån mej Stina Wollter och lät henne ligga och mogna till morgonen. Då gjorde jag små finjusteringar och förklarade henne klar. Den här bilden av henne har jag haft sparad i telefonen en liten tid. Har tyckt att den varit vacker på alla sätt.
Den här odågan blir 10 månader i dag och samlar på sej större och mindre pinnar på våra promenader. Jag blir allt slut av hans energi. Trots det har han tagit en stor bit av mitt hjärta.
I kväll har gubben och jag gjort nya växtstöd till hallonbuskarna och tidigare under dagen grävde jag ner hortensiorna, skyfflade undan gräsyta, satte markduk och bar stenar. Utelivet är i startgroparna och hur mycket som helst finns att göra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar