Att jag äntligen fått min första vaccindos måste firas med en glass efteråt i dag. Känns som en liten milstolpe det också.
I dag är det 30 år sen min älskade farfar dog. Som ett helt liv passerat sedan dess och så mycket som hänt. Jag var nygravid för första gången och bara det att mina pojkar inte vet vem min farfar var känns konstigt. Han som var en självklarhet för mej är bara en man på ett foto för dem.
Kvällens blomsterpojke på vår promenad före jag drog igång gräsklipparen. Jösses vilken gräsmatta vi har, klipparen "kvamnar" gång på gång och det gjorde också jag nästan i natt när jag hade klippt även i går. I kväll klippte jag med munskydd på, varmt och behagligt.
Jag har suttit en stor del av kvällen i frisörsstolen. Försöker gå tillbaka till min ursprungsfärg i botten och slingor som blandar bort de gråa ålderstecknen. Håhhå, alltid är det något.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar