Meditativt

Stressen ligger som en klump i magen, dygnets timmar räcker inte till.
Eller jo de räcker till, för allt som måste göras. Men till mitt eget välmående är det väldigt knapert.
Arbetet hetsar. Borde vara på två ställen samtidigt. Leveransdag med röda siffror och skifteslappar tryckta upp under näsan. Stresskontot fylls på.
För mej är det väldigt meditativt att sätta mej ner och bara teckna, dra streck och fylla tomrum. Men hjärnan går ändå på högvarv hela tiden och jag springer upp hur många gånger som helst, glöm inte det, får inte glömma det, måste göra det före jag glömmer bort.
Sömnen som borde vara avslappnande och skön blir allt annat. Man jagas i ökända stadskvarter, håller strypgrepp om elefanter som ska tatueras med våld, det ena huvudlösare än det andra. Och käkarna bits ihop så de är ömma hela dagarna och knakar för varje tugga.
Springer in i butiken efter arbetet. Har fem varor som rabblas som ett mantra på vägen. Kommer in i butiken och allt är svart. Får inte grepp om en enda vara, finns ingen lös tråd att dra i. Få gå på måfå och börja nysta upp. Lyckas köpa fem varor men en är fel vid hemkomsten.
Japp så ser det ut i perioder och jag är absolut inte ensam om det. Det snurrar på allt fortare och vi springer på allt hårdare i våra ekorrhjul, mår dåligt och sover dåligt.
Tillika som vi griper tag om varje halmstrå, drar skämt med arbetskamraterna, hajfajvar och visar tummen upp. Känner systerskap. Lever familjeliv, träffar vänner och drömmer om nån resa. Det är det som gör att en orkar många gånger.
Jag försöker gripa de där guldkornen varje dag och jag hittar guld varje dag, har ganska lätt att göra det. Men just nu vill stressen ta över hand och då tycker jag också mej ha rätt att skriva om det.
Livet är som en berg och dalbana med onödigt många växlar ibland.