ZEB

Zeb du finns inte på denna jorden mer
men djupt rotade i våra hjärtan finns dina tassavtryck
och den ovillkorliga kärlek du gav i överflöd
dag efter dag, i all evighet.
Sorgen och saknaden tär och ibland tänker jag
att det finns ingen chans att jag ska klara detta,
mörkret överfaller och jag ser ingen morgondag.
Halsen värker av tillbakahållna tårar,
orkar inte gråta mer.
Hela bröstet är som en stor vass sten
som river och sliter öppna sår.
Så kommer plötsligt stunder då jag kan andas fritt
och känna lugnet i mej
vissheten om att sorgen kommer bli mera uthärdig
och endast de underbara minnena får ta plats.
Zeb vi älskar dej ända till månen och tillbaka
så mycket kärlek det fanns i din lilla kropp.
Sov i ro lilla du och må
du få springa allt vad benen håller över snövita slätter med
solljuset kittlande i din varma lena nos.
Rulla dej i mjukt svalt gräs och vila ut i skuggan av ett träd
med en nyfunnen vän.
Vi glömmer dej aldrig och du glömmer aldrig oss.

8.6 2007 - 11.5 2020