Fulaste kransen

Jag svängde ihop en dörrkrans i dag. Troligen den fulaste ever.
Den är inte rund, långt ifrån jämn och gles och allmänt eländig. Jag reagerar så fruktansvärt på granris att jag omöjligt kan hålla på utan handskar. Använde bomullsvantar som blev blöta och sladdriga och hela grovköket var i kaos. Att köpa nåt jag tycker mej klara själv kommer inte på frågan och då blir resultatet därefter. Men nu hänger den där och om den inte kollapsar före jul så fortsätter den att hänga där.

Fick en bild skickad åt mej i dag på faten jag drejat. De är nu klara för avhämtning och jag ska få lov att dreja lite till när jag hämtar dem. Hur roligt är inte det!

Jag kom mej inte ut ordentligt före solen höll på att gå ner, men det var ju magiskt vackert det också.
Satt och tittade på när Koivistos minnesmärke avtäcktes och det rubbade hela dagsrytmen. Det var en högtidlig tillställning och jag tyckte mycket om designen på den ca 8 ton tunga stenen. Har ju besökt hans grav två gånger då det bara varit en enkel platta men nu måste det bli en tredje gång för att få se minnesmärket i verklighet.
Och hur det nu gick till så är vi vid slutet av den här helgen och vardagen tar vid i morgon.