Lycka en söndagsmorgon behöver inte vara mer än ett par nya långstrumpor. Mjuka och sköna att dra på sej, tassa upp i köket och brygga sej morgonkaffe spetsad med kardemumma.
Sedan bege sej ut i en solig och kall novemberförmiddag. Det gulnade gräset glimmar som guld och en tunn skorpa av is ligger på vattenpölarna.
Zebs päls är så oerhört vacker i ljuset och det kramar till i bröstet när tanken slår mej att han en dag inte kommer gå vid min sida. Vi kommer aldrig äga en vackrare hund, en som jag aldrig kan se mej mätt på och aldrig sluta förundras över.
Vi har haft lyckan att ha hem våra ungdomar på mat och kaffe i dag. Lotta som vi inte sett på fyra veckor har jag saknat och det var så fint att få krama om henne igen. Vi har planerat in en tidig julsittning med mat och julmys eftersom vi inte kan vara samlad när julhelgen kommer. Då ska vi ha in granen och allt.
Men före det. I morgon tar jag med mamma och syster, hoppar på tåget till huvudstaden och gör stan osäker i dagarna två. Som vi har väntat på detta, att få vara bara kvinnfolk, klämma och känna, ha beslutsångest och bli hungrig, eller sugen på nåt gott. Och göra precis som vi vill, eller inte vill.
Få se om desserten kan toppas från i fjol i Tammerfors.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar