Vilken dag!

Vi tog oss en ordentlig sovmorgon. Märks redan att nätterna blivit kortare pga arbetet.
Zeb slapp ut på sin runda och bar sitt koppel själv. Han är i högform nu, bäst att skryta så länge det går. Sommarens simning har gjort att han är i trim.

Aroniaträdet har aldrig varit så tyngd av bärklasar som det är nu. Nästan så jag tycker synd om det tillika som jag är väldigt tacksam eftersom det är så vitaminrika bär. Rädd att nån höststorm bryter grenar som det gjorde ett år tidigare.

Har jagat löss på dahliorna. Aldrig får man njuta fullt ut.

En miniros jag fick av syster nån gång i vårvintras blommar med stora vackra blom.

När grannvädret kom på eftermiddagen drog vi på oss cykelmunderingen och tog fart. Mot staden bar det av och vi pausade vid skolparken på en glass. Där var så varmt och skönt att jag kunnat stanna.
Jag vaktade cyklarna medan gubben jagade ringklocka till mej utan resultat. De finns men styret är så grovt att det inte går med vad som helst. Ser nog efter banorna att man får plinga till när folk breder ut sej med både hundar och barnkärror så de vet att det kommer folk bakifrån.

Vi körde via Sansund, Bennäs ,Kållby och svängde in på Åsbackavägen och for via mamma och Hasse några minuter innan vi svängde in på egen tomt. 52 kilometer blev det och mat och bastu smakade efteråt. Det var otroligt skönt att trampa på. Vädret var perfekt och jag njöt verkligen av lättheten i cykeln. Så bra att ha gemensamma intressen med den man lever med, det ger extra kick i vardagen.