Skatt(er)

Pollendagen har jag i dag.
Värsta tänkbara jag haft i hela mitt liv. Varifrån jag fått det och hur skiten hamnat i näsan på mej vet jag inte. Hade en rätt vanlig uteiträdgårdenkväll i går men nånting var det i alla fall.
Vaknade före fem och det formligen exploderade i snorholken. Det gör det i och för sej titt som tätt på mej men det brukar gå om, om nån timma. Inte den här gången.
Alltså det var vansinnigt hur jag nös, sex sju gånger på raken och ögonen och näsan rann konstant.
Försökte jobba men så fort jag fått på mej svettsglasögonen rann näsan och  svetten rann så det immade på rutan. Bara att ta av sej, snyta och börja om. Men det höll inte i längden och när halva dagen gått var jag ett vrak.
Hem och sova och när jag vaknade började proceduren igen och inga mediciner tycktes bita. I kväll är det lite lugnare så det går att tänka på annat. Men jag är röd om nosen som en lysmask i höstmörkret. Hur trevligt som helst.

Nog om eländet.
Redan i förra somras när jag letade tegel på utevinden hittade jag en skatt. En blåmålad stol som i mina ögon var hur charmig som helst. Frågade om lov att få plocka ner den och fixa lite brädor.
Det blev först i dag och med en omgång med högtryckstvätten och lite spik står den nu vid uterummet. Hade i ett skede tänkt måla den i samma färg som dörrarna men den är så murken att jag inte ids lägga tid på den. Men den får nu ett värdigare slut i alla fall när den får stå i solsken och visa upp sin patina. Kan tillägga att jag inte tordes provsitta den, tänk om den brakat ihop.

På tal om skatter. I skuggan är det bäst.