Välsignat regn

Ett välsignat regn har fallit i dag.
Jag är glad åt varendaste liten droppe nu som sköljer bort pollen och rensar luften.

Jag har snart snutit bort snorholken känns det som och blandat mediciner hejvilt verkar det, eftersom  jag var till apoteket i går efter nässpray och talade om vilka mediciner jag använt. Mediciner som man inte ska blanda ihop. Inte undra på att jag var smårädd mej själv i går när jag tycktes börja se smågubbar och var så slut att jag knappt hölls på stolen.

Som pricken över i:et vaknade jag i natt och kände hur världen snurrade när jag vände på mej. På morgonen fick jag hålla mej i väggar för att inte gå in i något och det slutade med att jag spydde. Ja jag vet, det är en så glad och positiv blogg ni läser :) Men så ser livet ut nu just och vad gör man? Inte mycket kan jag säga det är bara att gilla läget liksom.
Strax före klockan tolv i dag gick det att börja på så smått och än i kväll är jag dåsig och lite försiktig i svängarna. Men jag är uppe och livet har segrat än en gång.

Men jag är lessen att jag missar Linnea Ekstrands vernissage på Kuddnäs i kväll. Alltsedan jag fick en inbjudan i postlådan av henne har jag sett fram emot den här kvällen. Nu fick jag meddela henne att jag inte kan komma. Det blir för mycket med bilkörande och mingel när man legat nere en halv dag. Men utställningen är lång så jag ska i alla fall ta mej dit.
Som plåster på såren tog jag mej till Petterssons trädgård. Köpte lite gulligt porslin, servetter och en murgröna. Servetterna är tänkta till ett projekt jag har lite ideer till och murgrönan är planterad i en lecasten som gubben fick hyvla till åt mej. Ni ska få se sen. Porslinet var mest som, ja plåster på såren.

Men om den här dagen varit pissig så var gårdagskvällen desto bättre.
Jag fick över en bekant på en kvällssits i uterummet och vi drack kaffe, åt paj med glass och god choko. Det blev riktigt trevliga och avslappnade timmar och borde absolut göras mera. Tydligen ska man vara halvt nerdrogad av mediciner före man kommer sej till att bjuda in folk. Som Cohen sjunger" There is a crack in everything, thats how the light gets in"