Vilken dag

Gjorde ett ryck från morgon och tvättade alla fönster på utsidan.
De har sett gräsliga ut hela försommaren och jag har bara kunnat blunda för dem. I och med min maximala pollenallergi detta år så har jag helt enkelt inte haft mod att gå på dem så fulla av damm och pollen som de varit. Men nu är det gjort och en sten har fallit från mitt bröst.
Det har varit öppna trädgårdar i nejden och jag tog cykeln och besökte två av dem. Två fantastiska men helt olika trädgårdar. Lyfter på hatten åt alla som ivrar så för det jordiska. Önskar jag var lite mera inspirerad och för att inte tala om gubben. Han blir knasig så fort jag för ordet plantera på tal. Här ska inget planteras! det ska vara fritt fram att köra gräsklippare. Jo ja tackar jag, vi kunde ju ha sått in en fotbollsplan åt Esse IK så hade jag haft honom i knutarna mera än vad jag har nu.
Att jag inte kom på det tidigare.

Essehemmets årliga grillfest gick också av stapeln i dag.
Jag hör så gott som till VIP gästerna vid det här laget men faktum är att jag ser framemot denna tillställning. Redan när jag steg ur bilen kändes grilldoft och spelmännen eller pojkbandet som de ville kallas värmde upp med nu är det ljuvlig sommar och jag måste klappa i händerna åt dem när jag gick förbi in till farmors. Vädret var som menat för en utedag och stundvis var solen nästan för varm.

Min älskade farmor och jag med vindrufsigt hår.
Vi fick grillat kött och korv med potatissallad och grönsallad. Kaffe och bakelse till efterrätt.
Spelmännen spelade allt från religiöst till polka och smäktande tango. Så sjöng vi några sånger och till sist blev det Nu går sista visan. När vi kom till "tack för att jag får ha dej" la farmor armen om mej och jag blev så gripen av stunden. Jag vet att hon är tacksam över att jag hjälper henne och hälsar på så ofta jag orkar och kan, men så är hon också den sista jag har kvar. Farfar, morfar och mormor är borta sedan alldeles för länge sedan och jag är tacksam varje dag att jag ännu har min lilla rara farmor.