Brev från Zeb

Hej alla läsare.
Tyckte det var min tur att berätta i dag. Det har varit en händelserik dag med både roliga och riktigt hemska saker. Först kom matte och husse hem mycket tidigare i dag. Jag visste inte till mej av lycka när jag fick komma in i huset med dem och båda ville skrapa och klia mej bakom öronen, nästan så att det blev för mycket.
Så sa de det magiska ordet, vi ska ut och köra bil. BIL! det vet jag vad betyder, det är så häftigt att få sitta och titta ut genom bilrutan på alla bilar som susar förbi och har man riktigt tur ser man en och annan hund också. Så roligt att jag aldrig har tid att lägga mej ner.
Plötsligt var vi framme vid ett stort hus och vet ni vad matte tar fram ur väskan då. Munkavlen! Så tvingas min nos in i den och så sitter jag som i ett skruvstäd. Nu vet jag att det är nåt sattyg på gång, det är det alltid när munkavlen kommer fram.
Så kommer en annan människa fram till mej och börjar rota omkring i min sjuka och kliande öra. Nu hade jag bitit om det inte vore för skruvstädet jag hamnat i. Morrar istället åt henne, men hon fattar inte att jag är både lessen och rädd. Mest rädd.
Så rakar hon bort päls på mitt ben och ska ta blodprov. Egentligen är jag inte rädd för sprutor, det går ganska snabbt och tar inte sjukt. Ändå är det tryggt att matte finns vid min sida så jag kan lägga huvudet på hennes axel och höra när hon viskar i mitt öra att jag är världens finaste och duktigaste zebuhund och då känner jag mej lite stolt och klara att vara stilla en liten stund till.
Plösligt smet en katt ut ur sin bur där i samma rum och jag skulle haft världens chans att jaga den om inte husse hejdat mej i sista ögonblicket. Tror bestämt det är närmast vad jag varit nån eländig katt nånsin.
Det säjs att jag har svamp i örat, det är därför jag mest hela tiden vill skrapa med tassen i det. Blodprovet ska testa om jag är allergisk mot nån mat och nu är jag riktigt rädd att det ska vara lördagskorv, det bästa jag vet! Skinka går också riktigt bra konstaterade jag efter att ha knyckt ett paket från köksbordet. Men lördagskorven alltså, den klarar jag mej inte utan.
I kväll har det varit en enda lång pina.
Matte har sprutat nån geggamojja i örat på mej och till råge på allt tvingat mej in i duschen för att spola örat. Hur mycket jag än bromsade på alla fyra fick jag se mej besegrad när också husse kom och skuffade på bakifrån. Så nu sitter jag här blöt och eländig och ännu ska nån salva klämmas in i örat på mej. Hoppas de glömmer bort det.
Ja ibland är det inte så lätt att vara hund. Fast en stund i mattes famn ska nog få mej att glömma det mesta. Men den där lördagskorven...